Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnes, då intet bemyndigande finnes att utan båda parternas eget
med-gifvande kunna föra dessa samman till förhandling.
Ett nära liggande exempel kunna vi härvid förebringa, nämligen från
hamnarbetarestriden i Gefle, där ingen som helst personlig underhandling
ägt rum, ehuru mycket talar för att en sådan skulle kunna frambringa
en lösning af tvisten. Arbetsgifvarna och arbetarna framlägga å ömse
håll vidt skilda uppfattningar om tvistepunkterna, för hvilka säker
ligen ett samförstånd skulle kunna åvägabringas genom öfverläggning
under opartisk persons ledning, hvarvid alla sakskäl å ömse håll finge
framkomma. I Gefle strandade nu landshöfdingens välvilligt åtagna försök
till medling, emedan arbetsgifvarna vägrade sammanträffa med arbetarnas
delegerade, och förlikningsmannen saknade i detta fall allt bemyndigande
att gifva den tredskande parten ett bestämdt åliggande.
Kunna vi med anledning af det här anförda i princip instämma i
föreliggande lagförslag, må dock påpekas, att däri förefinnes synnerligast
ett stadgande som, om detta göres till lag, skall komma att gifva en
för parterna otillfredsställande verkan. I förslaget är nämligen angifvet,
att, då förlikningsmannen anser sig för bedömande af uppkommen tvist
böra med sig förena s. k. sakkunniga — hvilket säkerligen i de flesta
fall måste ske — förlikningsmannen då skall äga att efter eget val
och godtfinnande tillkalla sådana personer.
Skall en tvistefråga blifva allsidigt och tillfredsställande belyst
samt riktiga synpunkter från båda hållen få framkomma, måste härvid
parterna själfva — arbetsgifvarna och arbetarna — hvar för sig till
lika antal utse dessa sakkunniga.
Kungl. maj:t synes i detta fall låtit förleda sig af den förvrängda
synpunkt, som framhållits genom en af reservanterna i den kungl.
kommitté, som haft i uppdrag att förberedande behandla ärendet, hvilken
reservant framhäfver faran för att de organiserade arbetarnas
förtroendemän skulle få något inflytande på dessa förlikningsinstitutioner.
Vi våga här uttala den meningen, att ifrågavarande reservant icke
varit i tillfälle att på närmare håll följa arbetarerörelsen och det inlägg
dess förtroendemän gjort i densamma, särskildt vid konflikttillfällen.
Hade så varit fallet, skulle han varit medveten om att
förtroendemännen hittills fått framstå såsom medlare i striderna; och med den
rika fond af erfarenheter, som de besitta, ha de äfven kunnat utjämna många
meningsskiljaktigheter samt lyckats såväl förebygga som afveckla många
strider, hvilka eljes torde fått mera omfattande verkningar.
I samband med detta må erinras, att vi ännu sakna ett lagligt
skydd för föreningsrätten, hvilken fråga lämpligen bort ställas i
samband med här omnämnda lagförslag, och Önskligt vore att riksdagen,
som snart skall taga detta lagförslag till behandling, ville utvidga denna
lag med en garanterad föreningsrätt, ty därmed bortfölle alla de strider,
som i nuvarande tid utkämpas af arbetarne endast för rätten att få
tillhöra sina organisationer. Med tillhjälp af den föreslagna
förliknings-institutionen kunde därjämte lönestriderna förminskas och förmildras,
och därmed vore det resultat vunnet, hvartill alla och enhvar säkerligen
äro villiga att sträfva. Herman Lindqvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
