Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är personligheter som folkbildningsarbetet framförallt kräfver.
Utan dem kan rörelsen ej hållas vid lif och gå framåt. Det är en
lycka att den nutida, löftesrika folkbiblioteksrörelsen i norden förfogar
öfver viljestarka och sin sak hängifna personligheter.
G. H. von Koch.
Föreläsningsverksamheten i Sverige.
Den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten i Sverige har
redan nått så långt i utveckling att man småningom kan våga sig på
en kritik. Såväl föreningar som föreläsare ha helt visst hunnit göra
åtminstone - några erfarenheter. Under sådana förhållanden kan det ju
endast vara till gemensamt gagn att en debatt kommer till stånd.
Nyligen upptäckte jag till min förskräckelse att jag redan föreläst
å mer än 100 orter i Sverige och dessutom besökt en stor del af
dessa flere gånger. Detta ger mig mod att nedskrifva några rent
personliga intrydk.
Till först då ekonomien. Att riksdagen i år utan tvekan anslagit
100,000 kronor till statsunderstöd vittnar ej allenast om godt
förtroende till den nuvarande organisationen, utan äfven om en säker och
öppen blick för tidens kraf. Men just därför att riksdagen visat en
sådan förståelse för föreläsningsverksamheten förvånade man sig nog
öfver att anslaget ej höjdes, då det redan senaste år befans vara för
lågt. Detta kan emellertid afhjälpas till en del om föreläsarne
beviljas fria resor på statens järnvägar eller om privatbanorna föregå med
godt exempel. De summor en förening måste betala ut i
resekostnader åt en föreläsare från én annan ort utgöra ofta nog en för stor
procent af de medel, som annars kunde anslås till honorar åt ett större
antal föreläsare. I landsorten motser man därför med stor spänning
hvad riksdagen nästa år skall åtgöra i denna fråga.
Trots statsanslag ha flere föreningar i mindre städer och på
landsbygden svårt att slå sig ut. Att anordna ett tjugutal föreläsningar
under redovisningsåret är ofta rent af en omöjlighet. På sådana platser
böra fordringarna å antalet föreläsningar modereras.
Svårigheten för vederbörande att rättvist fördela statsanslaget mellan
de resp. föreläsningsföreningarna har man nog insett öfverallt.
Glädjande är därför att meddela, att jag detta år ej å en enda ort hört
något klander uttalas. Man har nog varit litet nedslagen här och där,
men man har, nobelt nog, resignerat. I hopp om att de större
städerna ej taga illa upp, tillåter jag mig framhålla en synpunkt i
anslagsfrågan. Utgår man från den naturliga förutsättningen, att statsanslagets
ändamål är att utgöra ett understöd, gäller det att efterforska hvar
detta understöd i främsta hand är af nöden. De större städerna ha i
regeln bättre kommunala resurser och den privata offervilligheten är
där lättare att tillgripa. Dessutom hafva arbetarne äfven andra tillfällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
