Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båten och misshandlade den obehagliga karlen. Han knuffade honom
så duktigt, att båten tog in vatten och kantrade. Alla varorna
uppslukades af hafvet; kamraten, som var god simmare, togs ombord.
Hvad beträffar försäljaren, drog han sig också ur spelet. Denna
tilldragelse roade oss ofantligt och beredde äfven officerarna ombord stort
nöje. Kamraten blef i alla fall belönad med 8 dagars arrest för att
han lämnat fartyget utan permission."
I Aden upprepas scenen. Försäljare bjuda ut cigarrer. “Åh, de
hedersmännen, vi visste, hur vi skulle behandla dem! Man stal deras
cigarrer, deras goda cigarrer, som de skickade ombord från sina små
båtar. Några blefvo förargade och föreställde sig, att man borde betala
dem. Åh, betala! Sådant gör man inte mer. Soldater betala ej i
krig, säger man; det kunde gå för sig i Port-Said, då vi ännu voro
nybörjare. Men nu skall jag betala dig med knölpåksslag. “ Efter en
häftig ordväxling taga slutligen soldaterna järntackor, som finnas
ombord, och kasta dem i båtarna, som sönderslås och sjunka. “Ja, så
skall man behandla dem!“
Hvad skall då ske med kineserna? Redan på vägen, i Singapore,
där fartyget stannar ett dygn, utföras våldsdåd mot dem. Soldaterna
öfverfalla dem på gatan, hvar de få se dem, förstöra deras butiker, roa
sig med att lyfta dem i hårpiskan och hålla dem på rak arm. “Vi
blefvo retade af att se kineserna äta ris och rostade gräshoppor."
Vid framkomsten till Kina få soldaterna nya karbiner. “Vi brinna
af lust att försöka dem på någon, på kineser till exempel." De få
också rikligt tillfälle härtill. Man får en mycket lefvande och, som det
förefaller, trovärdig skildring al de plundringståg, som förf. och hans
kamrater företaga. Ej nog med hvad soldaterna göra under sitt befäls
ledning, de företaga åtskilliga expeditioner för egen räkning i
plundrings-syfte utan de högre officerarnas vetskap. Här några prof på, hvad
förf. låter oss höra.
"För hvarje gång vi fingo syn på taken af en by, gingo vi med
bajonetten på gevärspipan in i den i grupper om fem, sex stycken för
att skaffa oss några små minnen. Det var under dessa utflykter jag
kunde iakttaga det mod eller snarare den likgiltighet, som kineserna
visa inför döden, och den motvilja de hysa mot bajonettstötar. Efter
vår afresa från Tien-tsin hade vi särskildt lagt beslag på kycklingar,
änder, ägg och får; vi hade nog med föda. Vi föredrogo nu pängar,
ty vi trodde, att vi skulle skickas till Peking, och vi sade oss, att i
en stad, som hade anseende för att vara stor och vacker, behöfdes
det mycket pängar för att roa sig.
Mandarinerna, som äga stora rikedomar, hade alla försvunnit. Vi
hade aldrig turen att infånga en enda. De, som vi fingo tag i, voro
kanske fattigt folk, men vi voro icke säkra härpå och ville få något
annat af dem än matvaror. När vi inträdde i ett hus, gjorde vi tecken
till, att vi ville ha piastrar. Ägaren svarade, att han ej hade några.
När vi hotade honom med bajonetterna, gjorde han en åtbörd af
motvilja. Han ruskade på hufvudet till “nej, nej" och visade oss sedan
mycket lugnt och mildt, att han föredrog, att man för att döda honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
