Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satte en kula i geväret, siktade och sköt. Han framställde alla sina
tankar genom åtbörder med en sådan leende resignation, att jag än i
dag blir helt rörd, när jag tänker därpå. Jag beundrar dessa kineser,
som stå helt likgiltiga inför förintelsen. Men därborta blef man minsann
ej känslosam; man sökte piastrar och inte känslostämningar. Man
klickade ej på dem, kineserna. “Du vill dö, min hedersgubbe, vi
skola stå dig till tjänst därmed." Så en kula, och mannen föll,
alltjämt leende, i ett hörn af stugan. Man sönderslog och genomforskade
allt, men ingenting stod att finna. Om dessa människor hade pängar,
så hade de gömt dem väl, men jag tror snarare, att de inga hade.
Mandarinerna hade redan tagit ifrån dem allt." —
“Under dessa plundrings- och brandskattningståg märkte jag ett
annat drag af mod, värdt att beskrifvas, som rör kvinnorna. Vi hade
tändt eld på en by, hvarifrån man hade skickat kulor och till och med
pilar på oss. En del af husen voro förstörda och vi genomforskade
de öfriga. I en hydda voro mina kamrater och jag nog lyckliga att
lägga vantarna på en vacker ung flicka. Man försökte våldföra henne,
men modern slet henne från våra våldsamheter, släpade bort henne till
byns utkant, som brann, och kastade sig i lågorna med henne. De
voro för öfrigt vildar."
För att frakta allt byte, som togs, användes kineser, som
naturligtvis ej fingo någon betalning och knappast någon föda. Om de sökte
fly, sköt man ner dem. “De gjorde kullerbyttor som harar. Vi lydde ju
blott instruktionen: befallning att skjuta på alla, som flydde". Kineser,
som hade häst och vagn, fingo köra bytet från en by till en annan.
“Då infödingen hade fullgjort sitt uppdrag, skulle han gärna velat
återvända hem med sitt djur och sin vagn, men det var inte vår
mening om saken. Vi höllo ingalunda på, att mannen hedrade oss med
sin närvaro; vi ville blott behålla hästen och vagnen för oss. Hela
konsten bestod i att låta kinesen förstå, att hans närvaro blifvit
obe-höflig". Förf. beskrifver sedan olika sätt att nå detta mål, genom
att stöta bösskolfven på kinesens fötter eller bröst, sätta krokben för
honom o. s. v. Som afslutning på historien utbrister förf.: “Ni frågar
kanske, hvarför vi besvärade oss med en vagn? Nåväl, det skall jag
säga er. Det var helt enkelt för att sedan sälja den.“
Soldaterna hafva befälets tillstånd att plundra endast i tagna eller
öfvergifna städer. Men en order att ej plundra i en stad, som gifvit
sig, respekteras ingalunda. Om nätterna smyga sig soldaterna ut och
sprida sig i staden, tränga in i privathusen, tilltvinga sig där pängar
eller utföra andra våldsdåd; de göra inbrott i magasinen och taga
hvad som fins att få, pälsverk, sidentyger m. m., för att sedan sälja
bytet till officerare och missionärer. Angående soldaternas
mellanhaf-vande med missionärerna berättar förf. följande “förskräckliga" historia.
“Missionärerna hade, som vanligt, betalat soldaternas byte med
checker. Det förefaller, som om de gått till de högre officerarna och x
skvallrat. Dessa befallde visitering och tvingade soldaterna att lämna
igen checkerna under hot af krigsrätt. Hvad beträffar missionärerna,
behöllo de rofvet. Jag tillstår, att vi ej officiellt visste, att
missionä-Social Tidskrift 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
