Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmän och mycket liflig". “Man hade drömt om bataljer och ett
stor-artadt plundrande" under det tåg, som leddes af general Bailloud. När
det sedan rustas till hemfärd, är glädjen att få återvända till Frankrike
ej oblandad. “Man lämnar bakom sig en god tid af ungdom och
öfverflöd. I Frankrike skall man börja den hårda striden för det
dagliga brödet “.
*
När man läser den artikel, hvaraf här lämnats några utdrag, vet
man icke, om man mest skall häpna öfver den råhet och djuriskhet,
hvarom “anekdoterna" bära vittne, eller öfver det omdöme, som
redaktionen af den ansedda tidskriften bifogar som not. Den lyder i sin
helhet sålunda: "Författaren till denna artikel berättar, hvad han har
sett. Det är en verklighetsskildring. Vi hafva därför fullkomligt
respekterat hans språk och låtit hans stil behålla hela sin uppriktighet och
sina lefvande, fria och målande uttryck. Den frivillige, som deltagit i
det för ej länge sedan afslutade fälttåget till Kina och här utförligt
beskrifver händelserna därunder, tillhör dem, som ej tro det vara
nödvändigt, när man vill säga sanningen,, att använda något som helst
litterärt smink. Läsaren skall säkert vara honom tacksam därför."
För oss svenskar, som ej på länge haft krig och ej hafva några
stormaktsdrömmar, förefaller denna skildring som en hemsk saga. Är
det möjligt, frågar man sig, att män, tillhörande ett kulturfolk, till den
grad kunna eggas af krigslidelserna, att det ej fins ett brott nog stort
för att de ej skulle kunna begå det? Den kåserande, humoristiska
ton, det fräcka, skrytsamma sätt, med hvilket förf. skildrar sina egna
och sina kamraters skändliga uppförande, verkar ej minst upprörande.
Skulle under liknande förhållanden våra svenska krigare kunna blifva
sådana djur som dessa franska soldater? Äro vi än öfvertygade om
omöjligheten häraf, så är ändå faran tillräckligt stor för att vi böra
räkna med den. I våra dagar, då krafvet på militär utbildning gjort
sig så starkt gällande i vårt land, är det viktigt att hafva för ögonen,
att om vi få blott skickliga soldater, som i farans stund kunna
försvara vårt land, men ej sådana, som äga nog moralisk kraft för att ej
förråas under inflytandet af krigslidelserna, då har det bästa inom vårt
folk ändå gått tillspillo. Ty soldaterna äro ju hela vårt folks söner,
de, som skola mottaga* kulturarfvet och föra utvecklingen framåt.
Farhågorna för militärlifvets skadliga inflytande äfven under fredstid hafva
också tagit sig uttryck i krafven på fälthögskoleidéns förverkligande
och på nykterhetens och sedlighetens befrämjande bland den
värnpliktiga ungdomen. Men föga är vunnet, om ej soldaten i uppfattningen
af sitt kall så småningom genomtränges af känslan, att hvad vårt folk
nu måste göra för landets försvar en gång bör ersättas af annat arbete
i fäderneslandets tjänst, då den tid kommer, när kulturen har gjort
krigen omöjliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:11 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/soctids/1903/0250.html
