Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta slags industrialism, som skalden symboliserat i sin gripande
Grottesång, och det är betraktelsen däraf, som skapat den ryktbara marxistiska
hypotesen, enligt hvilken samhällsutvecklingen med nödvändighet
skrider hän mot ett allt djupare elände för att till sist finna sin afslutning
i en plötslig omhvälfvande katastrof.
Låge det i industrialismens väsende att på detta sätt betrakta
människan såsom ett stycke mekanisk kraft och intet vidare, då hade vi
sannerligen all anledning att motse framtiden med bäfvan och att öfver
porten till industrialismens århundrade skrifva Dantes ord: I som här
inträden, låten hoppet fara!
Men lyckligtvis är det icke så. “Rofdriften" tillhör endast det
lägsta skedet af en närings utveckling, den kan genom enskilda
samhällsklassers motvärn och genom hela samhällets ingripande stäckas och
bringas att skifta ham. Redan nu finner man därför två olika slags
industrialism bredvid hvarandra. Å ena sidan den gamla, som begär
arbetare med låga anspråk på lifvet och låg kultur samt har sitt
stamhåll i Asien och Ryssland, och för öfrigt dröjer sig kvar hos alla
efter-blifna folk. Å andra sidan den nya, som brutit igenom hos de mera
framskridna nationerna, dem, som gå i spetsen för industrien, framför
allt England och Amerika, och som kräfver arbetare af en fullkomligare
typ, med större och allsidigare utveckling och med en högre
lefnads-hållning i det hela.
För dem, som icke taga människonaturens utvecklingsmöjligheter
med i sina beräkningar, är och förblir det en gåta, att de land, hvilka
genom sina låga varupriser behärska världsmarknaden, äro icke de, som
begagna den billigaste människokraften, utan tvärtom de, som kräfva
den dyraste. Men den gåtan är ingen gåta alls. Industriens väsende
är högsta möjliga användning af naturens krafter, villkoret härför är
högsta möjliga fullkomning af tekniken, och förutsättningen härför är
åter högsta möjliga tillgodogörande af den mänskliga intelligensen, detta
— väl att märka — icke blott hos uppfinnaren och arbetsledaren utan
ock hos arbetaren. De underbart sammansatta alster af mänskligt snille,
som föreligga i nutidens snabbaste och mest fulländade maskiner, kräfva
för sitt rätta handhafvande en insikt och omtänksamhet, en
uppmärksamhet och påpasslighet, hvaraf endast den nya typens arbetare äro
mäktiga. Där dessa egenskaper saknas, där måste man, äfven med den
yppersta arbetsledning, afstå från den fulländade tekniken och från den
alstringsförmåga och konkurrensduglighet, som däraf följa, samt nöja
sig med att stanna på en lägre ståndpunkt.
Hvad som gäller om det industrialiserade handtverket, det gäller
äfven om alla andra industrialiserade näringar. Skola de hålla sig uppe
i alstringsförmåga och konkurrensduglighet, så måste de tillgodogöra
sig vetenskapens rön och teknikens uppfinningar, och detta kunna de
icke utan en arbetarestam med vaken intelligens och odlad tanke.
Man jämföre i det afseendet olika land med hvarandra! Man
betrakte detta stora Ryssland, som i sitt inre rymmer ofantliga
landsträckor med den mest gifvande jord, som vår världsdel känner, men
där just dessa samma landsträckor år efter år härjas af missväxt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
