Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningens öfverstyrelse att utsträcka
lockouten till alla arbetare, som tillhörde
någon organisation — omkring 15,000.
Ett medlingsförsök af civilministern,
stadsrådet Vestring, strandade. De icke
organiserade arbetarna ställde sig på
åtskilliga platser solidariska med fack:
föreningsmedlemmarna, men på andra
kunde fabrikerna med deras hjälp
hållas i gång, särskildt i Göteborg. Som
ett uttryck af de utestängda arbetarnas
sinnesstämning vid lockoutens utbrott
torde den resolution, som antogs å ett
möte i nämda stad vara typisk. Den
var af följande lydelse:
“Göteborgs järn- och metallarbetare,
till ett antal af cirka 600 samlade till
möte, uttala sin bestämda protest mot
arbetsgifvarnes handlingssätt att för en
relativt ringa orsak utkasta tusentals
arbetare. Dessutom uttalar mötet sin
förkastelsedom öfver de arbetare vid
Lindholmens verkstad, som varit lumpna
nog att förbinda sig att ej tillhöra
någon organisation eller med
penninge-medel bistå de utkastade. Äfven
uttalar mötet sin bestämda mening att
där liknande listor utläggas, dessa ej
under några villkor böra undertecknas."
Beträffande stämningen inom
arbets-gifvarnas krets må anföras slutorden i
en skrifvelse från direktör J. Bernström,
ordförande i Sveriges verkstadsförening,
till Sv. Dagbl. De lödo: “Talet om att
Verkstadsföreningen önskar strid är lika
orimligt som ovederhäftigt. Sveriges
verkstadsförening har en önskan och
ett mål, och det är, att Sveriges
industri skall äga bestånd och ej
undergräf-vas af den både arbetare och
arbets-ifvare ruinerande arbetarepolitik, som
edrifves från Folkets hus!“
Huskvamaarbetarnas chef,
bruksägaren Tham, förklarade för en
uppvaktande komité af arbetare, att han dels
ogillande de listor, som utsändts från
Lindholmens verkstad i Göteborg och
där arbetarna uppmanades att förbinda
sig ej lämna något understöd åt de
nödställde — en synnerligen hjärtkall
vädjan — dels ogillade
Verkstadsföreningens beslut att jämväl utestänga
Svenska Arbetareförbundets medlemmar,
som ej motsatt sig arbetsgifvarnas
rimliga anspråk. Som medlem af
verkstadsföreningen måste dock hr Tham
ställa sig dess beslut till efterrättelse,
men däremot förklarade han, att de
nämnda listorna från Lindholmen ej
skulle framläggas för Huskvarnas arbe-
tare. Stort uppseende väckte den stora
telefonfirmans aktiebolaget L„ M.
Ericsson &komp. utträde ur
Verkstadsföreningen under pågående konflikt. Som
motiv uppgafs att firmans verksamhet,
är väsentligen olika andra mekaniska
verkstäders, hvarför den ej ansåg sig
vara berättigad att af den gifna
anledningen utestänga sina arbetare.
Den 19 juli hade händelserna
utvecklats därhän, att representanter för de i
lockouten invecklade arbetareförbunden
samt Landsorganisationen afsände en
skrifvelse till Verkstadsföreningens
öfverstyrelse, hvari anhölls om ett
gemensamt möte mellan nämda styrelse
och representanter för
arbetareförbunden, “inför hvilka parter tvistefrågorna
kunde framföras och möjligen afgöras,
eller i sista hand hänskjutas till en
skiljenämd“. Skrifvelsen hade åsyftad
verkan, och en gemensam
förhandlingskommitté tillsattes. Den fattade sitt
beslut den 27 juli om lockoutens
upphäfvande, som skulle ske den 3
augusti. Det af kommitterade
undertecknade beslutet innehöll sex punkter, af
hvilka fyra rörde lönekonflikternas
af-görande medelst skiljedom; den femte
punkten innehöll bestämmelsen om
lockoutens upphäfvande utan
repressalier, och i den sjätte angafs en verklig
framstegslinje: sättet för biläggande af
framtida tvister till förekommande af
strejker och lockouter. Denna viktiga
punkt — lockoutens stora positiva
resultat — var af följande lydelse:
‘Förhandlingskommittén uttalar sig
enhälligt för önskvärdheten af att
snarast möjligt en detaljerad
öfverenskom-melse mellan arbetsgifvarnes och
arbetarnes organisationer måtte komma
till stånd, gående därpå ut, att
uppkommande tvistefrågor i största möjliga
utsträckning blifva lösta på fredlig väg
genom förhandling, förmedling eller
skiljedom. För afgifvande af yttrande
och förslag i detta ärende skall af
förhandlingskommittén tillsättas en särskild
kommitté af fem personer.*
Den sålunda upphäfda
verkstadslock-outen hade varit af en enastående
omfattning och hotat att för lång tid
skadligt inverka på vårt lands lofvande
järnindustri. Snarare än man hoppats
blef konflikten löst, tack vare
arbetarnas initiativ att påyrka tillsättandet af
en förhandlingskommitté.
Arbetsgifvarnas unga och redan starka
organisation hade nog skänkt dessa ett makt-
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
