Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
versitetslärare. Så har nyligen universitetskanslern ingått till k. m:t
med en framställning om en k. propositions aflåtande till 1904 års
riksdag angående beviljandet af ett anslag å 4,000 kr. till utgifvande
i tryck af vissa föreläsningar, hållna i Uppsala och Lund. I sin
motivering framhåller kanslern bland annat, att intet medel må lämnas
obe-gagnadt för åstadkommande af en önskvärd begränsning af studietiden.
Ställes denna framställning och liknande sträfvanden i samband med
den erfarenheten, att öfver halfva antalet af akademiska studenter ådraga
sig venerisk sjukdom, enligt öfverläkaren d:r Ivar Svenssons förut
relaterade yttrande i Hälsovännen 1896, så stå vi här inför en mycket
trängande reform. Ett i naturenlig tid ingånget äktenskap kan rädda
mannen undan många faror för kropp och själ, och hur nödvändigt det
än är att vid ungdomens uppfostran hufvudsakligen bygga på
karaktärens sedliga styrka, så kan den socialt besjälade icke undgå att
förnimma de tusen nödrop, som framkallas af det nuvarande systemet
med det kraftigaste årtiondet af manbarhetsåldern förlagdt utanför
äktenskapet. Att hittills så godt som ingenting blifvit åtgjordt i denna sak
torde mest bero på den moralkänslans slapphet, söm finner männens
polygama lif vara naturenligt och oundvikligt. “Medelklassens" liksom
studieklassens stora majoritet kan under nuvarande förhållanden icke
utan fruktan för fattigdomens hemsökelser bilda familj förr än vid 30
å 35 års ålder.
Utan tvifvel skulle äfven en lycklig lösning af egna-hemsfrdgan,
afsedd för alla samhällsklasser, blifva af stor betydelse för ett
framflyttande af tidpunkten för äktenskaps ingående. Vill man rycka
bo-hémen argumenten ur händerna, så är det icke värdt att längre patetiskt
klaga öfver tidens ondska, såsom våra negativa sedlighetsvänner för
sed hafva, utan istället gripa sig an med ett verkligt socialt
reformarbete.
Hufvudsynpunkten vid ett dryftande af äktenskapsfrågan är dock
det under debatt ställda problemet om själfva äktenskapets idé. Ty
där ligger frågans rot. I mån som det moderna krafvet på ett verkligt
själssamlif mellan Eros barn växer i sedlig styrka, skall äktenskapet
kunna undvara sitt yttre band. Blott det som bindes inifrån är sedlighet
och ändtligen har kyrkomötet i dessa dagar insett, att civiläktenskapets
idé kan betjäna det moraliska intresset lika väl som den kyrkliga vigseln.
Detta beslut af 1903 års kyrkomöte att hos k. m:t begära en
proposition hos riksdagen angående valfritt civiläktenskap för alla
trosbekän-nare är ett glädjande tidens tecken, som gör vår statskyrka all den heder,
Första kammaren hittills envist afsagt sig. Nu torde dock reformen
icke längre kunna bekämpas af vår inför sociala nydaningar alltför
skräckfyllda senat.
Den själfklara satsen, att blott det, som binder äktenskapet inifrån,
är sedlighet, har ledt en del spekulativa erotiker till den slutsatsen,
att blott “den stora kärleken“ eller den “glödröda lidelsen" gör
äktenskapet sedligt. Man försöker på denna ståndpunkt att vidga
pliktidealismen till en alla personliga konflikter snabbt lösande lustidealism,
som ger sig helt åt lifvet af egen, inneboende kärlek utan att behöfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
