Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staten och arbetsförmedlingen.
I anledning däraf, att frågan om arbetsförmedlingens ordnande
under senare tider allt oftare kommer på tal, torde det vara på sin plats
att något klargöra den ställning, staten kan tänkas komma att intaga —
och lämpligen böra intaga — till denna viktiga samhällsangelägenhet.
Som bekant finnas sedan ett år tillbaka tvänne kommunala
arbets-förmedlingsanstalter i vårt land, nämligen i Göteborg och Helsingborg.
Båda dessa kontor äro organiserade i hufvudsak med de mycket starkt
anlitade kontoren i Kristiania och Köpenhamn till förebild, och dessa
åter äro i det stora hela taget inrättade efter mönster af det förträffliga
förmedlingskontoret i Mtinchen. Södra Tyskland är nämligen hemorten
för denna form af offentlig arbetsförmedling, den kommunala, som
sedermera haft en i hög grad beaktansvärd framgång i Tyskland och
därjämte, efter viss ombildning, visat sig så synnerligen väl passa för
de skandinaviska förhållandena.1 Och att systemet lämpar sig väl äfven
i Sverige, därom bär det första årets erfarenhet af verksamheten i
Helsingborg och Göteborg nogsamt vittne.
Flere svenska kommuner torde ock inom kort följa dessa städers
exempel. Bland annat i Stockholm, Malmö, Lund, Norrköping och
Eskilstuna står frågan om inrättande af kommunala arbetsförmedlingskontor på
dagordningen. Då frågan alltså nu börjat blifva aktuell, har i pressen
upprepade gånger synts antydningar om den ställning, som staten borde
intaga till den offentliga arbetsförmedlingen, och det har t. o. m.
ifrågasatts, om icke staten borde öfvertaga densamma. Detta sistnämnda
torde dock bero på en missuppfattning af frågans läge hos oss —
åtminstone kan det allvarligt ifrågasättas, om något sådant för närvarande
vore lämpligt.
Däremot vill det förefalla, som om tiden nu borde vara inne för
staten att egna sin uppmärksamhet åt hvad som från dess sida bör
göras för befrämjande af en ordnad arbetsförmedling. Redan tvänne
gånger — senast år 1901 — har frågan om ett ingripande från statens
sida härutinnan varit föremål för riksdagens behandling på grund af
enskild motionärs framställningar, gående ut på att få utrönt, huruvida
och i hvad mån staten kunde anses böra befordra inrättandet af
kommunala arbetsförmedlingsanstalter och befrämja deras verksamhet.
Då var kanske tiden ännu ej mogen för vidtagande af några åtgärder
i denna riktning, nu åter hafva ju kommunerna, såsom riktigast torde
vara, själfva tagit initiativet till arbetsförmedlingens ordnande på resp.
orter, och det har därvid, som nämndt, visat sig, att dessa “opartiska"
kontor äfven i vårt land redan från början lyckats tillvinna sig såväl
arbetsgifvares som arbetstagares förtroende. Lyckligast torde därför
vara, om samma form för arbetsförmedlingens ordnande kan komma till
genomförande på allt flera platser i landet, så att dylika kontor så
småningom blifva inrättade i alla större och medelstora städer.
1 Att döma af senast ingångna underrättelser synes man äfven i Frankrike komma
att vidtaga en omorganisering af den offentliga arbetsförmedlingen efter tyskt mönster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
