Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att bereda arbetsgifvare snabb tillgång till lämplig arbetskraft och
den arbetssökande tjänlig anställning utan onödig omgång är dock
ingalunda endast ett kommunalt intresse utan äfven och i lika hög
grad en statsangelägenhet. Det talas ocji skrifves i dessa dagar med
rätta så mycket om de åtgärder, som böra vidtagas för att hämma
emigrationen — och i sin mån torde nog en planmässigt ordnad
arbetsförmedling kunna något bidraga till att hämma det onda.
Visserligen bör dock, som sagdt, åtminstone på alla större platser,
organiserandet af arbetsförmedlingskontor ske af kommunerna själfva, ty
endast därigenom kan nödig hänsyn tagas till de särskilda förhållandena å
hvarje ort och de lokala behofven och intressena bäst blifva
tillgodosedda. Organisationskostnaderna och de egentliga
förvaltningskostnaderna böra också då närmast bestridas af kommunens medel, och staten
på sin höjd till en mindre del bidraga till dessa omkostnader, där
sådant kan vara af nöden. Men skall arbetsförmedlingsverksamheten
göra allt det gagn, som den kan och bör medföra, måste den
organiseras på ett sådant sätt, att den äfven kan tillföra en ort arbetskraft,
då behof däraf förefinnes, och förjlytta öfverflödig arbetskraft till platser,
där den kan komma till användning. Därvid är samverkan de skilda
kontoren emellan af nöden, och för åstadkommandet af en dylik
samverkan är det, staten närmast bör biträda. Genom ett mindre
statsanslag — så t. ex. utgifver regeringen i Wurttemberg 10,000 mark
årligen för detta ändamål — borde den erforderliga centralisationen
kunna genomföras, hvilken då borde afse dels en lindrigare
statsin-spektion af anstalterna med ändamål att med all tillbörlig hänsyn till
de särskilda orternas olikartade förhållanden genomföra ett enhetligt
bokförings- och expeditionssystem, att tillhandagå med sakkunniga råd
och anvisningar vid anstalternas första inrättande och framtida skötsel,
att tid efter annan sammanföra de olika anstalternas föreståndare till
gemensamma öfverläggningar o. s. v., dels insamlande, uppgörande
och distribuerande ett det flertal orter i riket — äfven på landsbygden
— af förteckningar öfver lediga platser och arbetssökande vid de olika
kontoren (exempelvis två gånger i veckan) och dels utarbetande af
månatliga öfversikter öfver arbetsförmedlingen samt arbetstillgång,
arbetslöshet och lönefluktuationer å olika orter. För afgifvande af material
till dessa sistnämnda rapporter borde de särskilda kontoren då erhålla
ett mindre statsbidrag. Vidare torde kunna ifrågasättas, huruvida icke
portofrihet (s. k. tjänstebrefsrätt) kunde i Sverige, liksom annorstädes
sker, medgifvas dessa anstalter, hvarjämte arbetare, som fått anställning
sig anvisad på en annan plats än den, där han vistas, borde få lösa
järnvägsbiljett mot nedsatt afgift. Dylika medgifvanden äro redan
lämnade, exempelvis i Norge, Danmark, Bayern och Wurttemberg.
Lättnader i telefon- och telegramafgifter äro ock beviljade dylika anstalter
i utlandet och skulle måhända äfven hos oss kunna beredas.
Till sist bör anmärkas, att statens medverkan för
arbetsförmedlingens underlättande är så mycket mera af nöden, som icke blott
industriens utan äfven landtbrukets behof af arbetskraft i icke obetydlig
mån kan tillgodoses genom den kommunala arbetsförmedlingens enhet-
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
