Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väsendet. Några ansatser tycks man ha gjort för att bilda andelsmejerier,
inköpsföreningar o. s. v. Men man har kommit af sig vid ingången.
Andels-mejerierna ha f. ö. dödats af — handseparatorerna. Trakten har öfversvämmats
af agenter som prackat på de oförståndiga bönderna de små inventiösa apparaterna.
Tänk att själf få skumma sin mjölk! Själfständighet o. s. v. Bönderna ha alla
gått i fällan. Naturligtvis blir det ingenting af deras små mjölkmängder när de
skola bearbetas i hemmet och ingenting häller med afsättningen. Men
andels-mejeri erna, de dö af svält, d. v. s. brist på mjölk. Jag såg flera ruiner på min
väg. På samma sätt låta dalkarlarne plocka sig af handelsmännen. Tänk att de
ej kunna begripa att de kunna och måste göra sina inköp gemensamt och på
så sätt behålla vinsten själfva. Det är a b c för hvarenda dansk jordbrukare,
men för de flesta svenska är det abrakadabra.
Men, frågar du, hur kunna dalkarlarne reda sig, när de sköta sig så
oförståndigt? Jo, kära du, det är skogen som får hjälpa till. Antingen är man
själf skogsägare eller också kör man i skogen för förtjänst. Intet ondt i det,
men hur länge räcker skogen? Ja, det är just frågan. En vacker dag få allt
dalkarlarne gå tillbaka till jorden för att där hämta hela förtjänsten. Då först
får man väl se ett småjordbruk, som är lika intensivt som det danska, och då
kommer att spira ett föreningsväsen, som kastar liknöjdheten, afunden och
handseparatorerna på skrothögen.
Men du vill veta något om andra platser i Dalarne, Rättvik t. ex. Ja, jag
blef ond på socknen för dess eländiga vägar, men Siljan försonade allt. Och
så har man ju där den initiativrike d:r Lindvall. Dalarne lefver på import af
folkbildningskrafter. Leksand har sin Ankarcrona, som med entusiasm leder an
i folkbildningsarbetet, och Rättvik räknar den nyinflyttade Lindvall som sin
erkände ledare när det gäller förädlande företag. Det var han som i somras
ordnade det stora ungdoms- och nykterhetsmötet, hvilket varade i dagame tre
och som nästa sommar skall upprepas vid Leksand. Får Lindvall hålla på, så
rycker han nog upp Rättvik, men arbetet är ej alltid tacksamt, det visar de ofta
glest besatta bänkarne vid föreläsningarne.
Men Mora? Ja, jag är ledsen att jag ej fick något gynsamt omdöme om
denna ort. Mora tycks vara pietismens förlofvade land och någonting mera
osympatiskt än den ofördragsamma och ljusskygga pietismen känner jag ej.
Ljuspunkter finnas likväl. Föreläsningsföreningen arbetar kraftigt, ehuru knappast
några föreläsare finna nåd för de “kritiska" Moraborna. Och fru Zorn har
upprättat ett folkbibliotek som åtminstone uppskattas af det ungå Mora. Och det
är ju på ungdomen man hoppas.
Och till sluts, hur är det med Orsa ? Ja, dit kom jag med de största
förväntningar. Orsa har ju snart sagdt världsrykte som ett bland de mest
kommunalsocialistiska samhällen. Tänk dig en kommun, som icke upptager några
skatter; en landtkommun, som på ett tjugotal år lägger ned 2 7* millioner i
järnvägar, som bygger 25 mil nya landsvägar, som uppför mönsterprästgårdar, som
lägger ned 72 million i jordafdikningar och andra förbättringar, och som gör
detta utan ett öres kostnad för de enskilda församlingsmedlemmarne! Prat, hör
jag dig säga, hur är detta möjligt! Jo, återigen skogen, men en alldeles särskild
skog, den s. k. besparingsskogen. En liten nätt skogsmark på 112 tusen
tunnland (hvaraf 88 tusen skogbärande), som blifvit afsatt till sockenbornas
gemensamma nytta vid den s. k. afvittringen, då så mycken skog gick sin undergång
till mötes. Det är ej småsmulor som denna skog afkastar. Nettobehållningen
1902 beräknades till 320,000 kr. Den enda del häraf, som kan komma de
enskilda sockenboma till godo, är den tiondel, som får afsättas till en fond,
afsedd att användas vid inträffande missväxter. Denna del af fonden lär hittills
ha användts en 3 å 4 gånger och understödet lämnades först efter fyrk, men
numer utgår det efter en riktigare princip: behofvet, den nöd som förefinnes.
Den stora frågan, som jag sökte få. besvarad vid mitt besök i Orsa var denna:
hur ha dessa rikedomar inverkat på befolkningen? Såvidt jag kunnat utröna,
så verkade de rikliga medlen i början skadligt. Lite hvar trodde att nu kunde
man sluta upp att arbeta och lefva på räntor. Efter hand visade det sig att
man skulle svälta ihjäl om man ej arbetade. Något tillbakahållande verkar väl
ännu den stora penningtillgången. Faktum är att Orsabönderna stå sig sämre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
