Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än deras kamrater i Mora, som ingen skog disponera. Och kändt är att
Orsa-borna ej utmärka sig för den handlingskraft som visas å andra håll. Detta torde
dock bero af andra och kanske mer djupliggande orsaker. Och man har icke
anledning att af Orsaerfarenheterna utdöma den stora tanken att skogen skall
vara det allmännas egendom. Det kan ju dröja länge än innan jorden i sin
helhet socialiseras eller snarare kommunaliseras; men skogen kunna kommunerna
här som hälst taga hand om. Det är icke endast Orsa som försökt. Såväl
Särna, Transtrands och Lima samt Älfdalens socknar ha sina för det allmänna
afsedda besparingsskogar. Tillsammans med ett par häradsallmänningar äro de
taxerade till nära 14 mill. kr. Tänk om all statens skog hade användts på detta
sätt i stället för att skänkas bort vid afvittringen! Ja, den tanken är så stor,
att den får du lefva på till mitt nästa bref.
Vännen Socius.
Fattighjon.
Som bekant är det i flere af våra kommuner på landet ännu
brukligt att utbjuda fattighjonen på auktion för att få dem
omhändertagna för minsta möjliga kostnad. Hvart detta utan tvifvel billiga och
från människokärlek kemiskt rena system kan leda. därom lämnar följande .
fall, antecknadt från Bohuslän under nästlidne sommar, ett exempel.
En gumma af c:a 75 års ålder hade på nästföregående
fattighjonauktion blifvit “såld“ — jag betjänar mig af den terminologi som
användes på platsen — till en äldre kvinna för 10 kronor i månaden.
Denna kvinna, som bebor en liten koja på ett rum, har därjämte hos
sig en ogift dotter, som allt från barndomen lidit af svår fallandesot;
dessutom hysas i samma rum tre småttingar om 3, 5 och 8 år, af hvilka
två, upprörande att säga, äro den fallandesjukas barn.
För hvart och ett af barnen uppbäres understöd på 5 å 7 kronor
i månaden. Då dessa medel jämte de 10 kronor, som erhållas för den
inhysta gumman, utgöra husets enda inkomstkälla, kan man föreställa
sig hur kosthåll m. m., särskildt för den sistnämnda, gestaltar sig.
Dock, detta torde ej vara det värsta; det som i synnerhet förstör allt
hvad som möjligen kunde finnas af trefnad och ro i stugan, det är
närvaron af den fallandesjuka kvinnan, dels på grund af den hemska
sjukdomen, dels på grund af att denna kvinna — trots sin sjukdom —
lefver ett lösaktigt lif. Främmande karlar — stundom druckna —
mottagas, ofta midt i natten, i det gemensamma rummet. Sådant är det
“hem“, där kommunen inhyser den gamla gumman, som efter
grannarnas enstämmiga omdöme är och varit en i allo aktningsvärd person.
Också led hon oerhördt af den smuts och uselhet, som hon dagligen
nödgades bevittna. Hennes högsta åstundan har länge varit att någon
skulle bjuda för henne samma låga pris, som hennes nuvarande
inne-hafvarinna; att med andra ord det nödvändiga villkoret för hennes
befrielse skulle uppfyllas. Lyckligtvis gick denna hennes förhoppning i
fullbordan denna sommar, och skulle hon därför verkligen om någon tid
få flytta bort från det usla kyffet till ett ställe, där hon hoppades att
åtminstone få nattro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
