Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läsebehof. “Börjar folket resonnera, då äro vi förlorade", yttrade en
kvick fransman, och äfven under upplysningstidehvarfvet var lösen:
“Allt för folket, intet genom folket." Det mera djupgående
folkupplysningsarbetet har haft många och mäktiga motståndare, och dess vänner
hafva fått kämpa mången hård strid. I Tyskland nämnes som den första
förkämpen för folkbibliotek den frisinnade teologen och pedagogen
Heinrich Stephani, som i sin 1797 utgifna “Grundriss der
Staats-erziehungswissenschaft “ förordade inrättandet af statsbibliotek och
byläse-anstalter. Han tänkte därvid icke endast på hufvudets och hjärtats
bildning utan äfven på spridandet af praktiskt och ekonomiskt nyttiga
kunskaper för handtverkaren och landtmannen. Förslaget tilltalade dock
ej höga vederbörande, som ansågo att bildningen borde tillhöra de
högre stånden. När skulle för öfrigt arbetaren, som var sysselsatt från
tidigt på morgonen till sent på aftonen, få någon tid öfrig till läsning?
Genom enskilda personers nit blefvo dock här och hvar i
Tyskland folkbibliotek i liten skala upprättade. Bland de första, som i Berlin
upprättade bibliotek för mindre bemedlade var pastor E. G. Lisco, som
i en skollokal vid Spandauerstrasse på egen bekostnad underhöll ett
folkbibliotek på 800—900 band. En förening grundade 1845 i Berlin
en del bibliotek för motverkandet af osund litteratur, men dessa
folkbibliotek lefde ett tynande lif och upphörde efter några år.
Den egentlige grundaren af Berlins folkbibliotek är den berömde
historikern Friedrich von Raumer, född 1781, död 1873. Vid 30 års
ålder blef han professor och höll föreläsningar ännu i sitt 89 år. Under
en resa i Nordamerika 1841 hade han tillfälle att samtala med
landt-män och handtverkare och förvånade» öfver deras kunskaper och
intressen. Han erfor af dem att folkbibliotek funnos upprättade på många
ställen och att i en del större amerikanska städer höllos populära
vetenskapliga föredrag. Återkommen till hemlandet beslöt von Raumer att
åstadkomma något liknande i Berlin, och redan i december samma år
lyckades han att med hjälp af en mängd framstående män stifta en
förening för vetenskapliga föredrag, som skulle vara af allmänt intresse
och icke erfordra förkunskap i lärda termer m. m. Kvinnor skulle
hafva tillträde till föreläsningarna. Kvinnornas närvaro förklarades å
vissa håll vara nedsättande för vetenskapen, och åtskilliga
vetenskapsmän ställde sig afvisande mot hela företaget. Den världsbekante
Alexander von Humboldt blef däremot en varm vän af företaget och
yttrade därom de minnesvärda orden: “Med vetande kommer tänkande,
med tänkande allvar och kraft hos folket." Föredragsföreningen hade
stor framgång, äfven i ekonomiskt hänseende, och von Raumer föreslog
att af föreningens medel skulle 4,000 thaler anslås till upprättandet af
folkbibliotek. I juli 1846 erbjöd föreläsningsföreningen Berlins magistrat
nämnda summa på villkor att staden ombesörjde lokaler och bestred
förvaltningskostnaderna. Till en början syntes allt gå bra. Skolstyrelsen
för Berlin erbjöd plats för biblioteken i folkskolorna, och Berlins stads-
*) Die Volksbibliotheken und Lesehallen der Stadt Berlin. 1850—1900. Von
Dr. Arend Buckholtz, Bibliothekar der Stadt Berlin. Festschrift der Stadt Berlin zum
Funfzigjährigen Bestehen der Volksbibliotheken, 1 August 1900. Berlin 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
