Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Sverige liksom flerstädes i utlandet har man infört
tvångsbesikt-ning af prostituerade, den s. k. reglementeringen, som handhafves af
polisen. Besiktningsbyrån är, hvad Stockholm angår, ställd under
sundhetsnämdens förvaltning och förste stadsläkarens inseende samt
består af en medicinsk och en polisiär afdelning, den senare lydande
under öfverståthållareämbetet. Hvarje prostituerad är skyldig att två
gånger i veckan inställa sig å byrån för sundhetsbesiktning. Mot denna
myndigheternas organisering af otukten har invändts, framför allt af
federationens målsmän i våt land, att skörlefnad är i Sveriges lag, kap.
18, förbjuden och brott däremot belagdt med straff. Hur kan då detta
yrke skyddas och organiseras af staten? Federationen har därför som
sina grundsatser uppställt, att själf behärskning i könsförhållandet är det
oundgängligaste villkoret för individens och folkens hälsa, att otukten
är lika fördömlig hos män som hos kvinnor, att polisen bör svara för
anständighetens upprätthållande på gator och allmänna platser samt till
sist, att hvarje system till organisering af prostitutionen är sanitärt
värdelöst och sänker den allmänna moralens nivå. I reglementeringens ställe
vill federationen sätta upplysning om otuktens faror, förbättrad sjukvård
och kraftåtgärder i ordningens intresse.
Frågan om reglementeringens afskaffande har upprepade gånger —
1881, 1889 och 1902 — varit före inom läkaresällskapet i Stockholm
dels på grund af federationens hänvändelse till öfverståthållareämbetet
om besiktningens afskaffande, dels på grund af hr Hugo- Tamms motion
inom riksdagen. Våra läkare tyckas vara tämligen eniga om att
reglementeringen ej bör afskaffas utan att ersättas af något bättre, och man
hänvisar därvid med rätt eller orätt, därom äro meningarna delade, till
de länder, England och Norge, där reformen genomförts utan att
sedligheten höjts, och hvad Kristiania beträffar, så har dess läkaresällskap
med 93 röster mot 6 yrkat på reglementeringens återinförande för att
därigenom minska könssjukdomarnas spridning. Då frågan förra året
dryftades af Stockholms läkare, hade emellertid bildats ett kraftigt
reformparti, som tog afstånd från den blinda tron på tvångsåtgärders
ofelbarhet, dock utan att dessa läkare ville utan vidare upphäfva all
kontroll öfver dem, som sprida venerisk smitta. Men sättet att sköta
den sanitära öfvervakningen ansågo de böra bli ett annat, ty fackmän
med lysande namn. hafva klart bevisat, att det nuvarande systemet
behöfver reformeras därhän, att polismannen allt mer ersättes af läkaren.
Så framhöllos t. ex., att en grundlig kännare af prostitutionens
verkningar, prof. Fornier, uppvisat, att bland 873 smittade män hade 625
fått sin sjukdom icke genom den hemliga, utan genom den offentliga,
af staten reglerade prostitutionen. Vid voteringen inom läkaresällskapet
samlade reformpartiet ej mindre än 60 röster, medan den gamla
af-visande ståndpunkten fick en knapp majoritet af 72 röster. Bland
reformvännerna märktes vår framstående auktoritet professor Evard
Welander. Prof. W. har närmare utvecklat sin ståndpunkt i en nyligen
utgifven skrift “Om de veneriska sjukdomarnas betydelse", som ingår
i Verdandis småskriftsserie och sålunda är ämnad att vara en populär
och länge saknad framställning af det samhällsviktiga ämnet. “Utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
