Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växten af brotten mot person närmast är att tillskrifva den starka
tillväxten af råhetsbrotteny i synnerhet de svåra misshandelsbrotten.
Från 1882 antecknas 107,398 (340 på 100,000 af befolkningen) brott
mot person och 169,334 (535) mot förmögenhet samt 1901 213,447
(429) brott mot person och 199,428 (401) brott mot förmögenhet.
Medan 1882 blott 38,291 (121 på 100,000) dömdes för lif sfarlig
misshandling, var siffran 1901 icke mindre än 98,110 eller 248 på
100.000 af befolkningen, alltså procentuellt mera än dubbelt så många
som 1882.
Och ännu anmärkningsvärdare är denna företeelse då man ser, huru
brottantalets ökning fördelas på olika landsdelar. Det är nämligen icke i
det industri fy lida västlandet, brottprocentens tillväxt är så framträdande,
utan i de östliga provinserna, i Ost- och Västpreussen, Schlesien, Posen,
hvilka äro till största delen landtbruksprovinser och hvarest största
delen af landet ännu befinner sig i deri gamla feodaladelns ägo. Medan
exempelvis 1901 i provinsen Västpreussen 170, i provinsen Posen
174,3 på 10,000 af befolkningen dömdes i brottmål, var motsvarande
siffra i Hessen-Nassau 102 och i själfva Västfalen, den tyska
industriens högborg, blott 112.
Dessa siffror visa tydligt, att industrialiseringen haft ett inflytande
på folkmoralen, motsatt det, som annars antages medfölja uppkomsten
af ’ett stort industriarbetarproletariat, medan å andra sidan Ökningen af
råhetsbrotten i de stora landtbruks- och jordägarprovinserna ger en sorglig
bild af det andliga undertryckets och stillaståendets faror. Någon skulle
vilja invända, att rasolikheten mellan folken i ostprovinserna, mellan tyskar
och polackar och rifningen dem emellan utgör en betydelsefull brottorsak,
och i någon ringa grad kan detta vara sannt. Men därvid är att märka, att
just industricentra i Västfalen också hafva en talrik polackbefolkning
och att också där polackar och tyskar ligga i ständiga strider med
hvarandra. Hufvudorsaken till detta feodallandets, den gamla
patriarka-lismens ogynnsamma och industritrakternas gynnsamma ställning i
brott-statistiken är väl att söka i industritraktens större andliga och politiska
frihet och den därmed förbundna verkliga upplysningsträngtan och den
verksamma omsorgen om egna och samhällets angelägenheter, samt
solidaritetskänslans utveckling. Folkupplysningen genom skolorna är i
Tyskland god och kommer alla till godo, men det är synbarligen andra
bildningsfakjtorer, som äro utslagsgifvande för den allmänna
folkbildning, som icke består blott af kunskaper, utan af andra lika
bety-tydelsefulla bildningselement. Och att härvid tillståndet bland de
sammanträngda folkmassorna i industritrakterna stå så högt öfver den ostelbiska
landbefolkningen är ett faktum, som socialpolitikern har så stort skäl
att glädja sig åt.
En öfversikt af städernas statistik visar, att kriminaliteten inom
dem med anseende till rörelsen följer samma väg som i landet i sin
helhet: brottprocenten är i ständig tillväxt och därvid på sådant sätt,
att den tilltager i proportion till städernas storlek. I städerna med från
50.000 till 100,000 invånare kommo 1901 på 10,000 straffmyndiga
personer 120,6 för brott dömda; i städer från 150 till 200 tusen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
