Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heterna, staterna, förvaltande sina tillgångar under vissa förpliktelser
mot mänskligheten, icke ha rätt att respektera privategendomen, där
denna står i vägen för detta ideals förvärkligande. Men det är en
omständighet af djup intresselöshet om i ett sådant kultursamhälle Per
har mera privategendom än Pål, så länge båda äga de ekonomiska
förutsättningarna för att fritt utveckla sina personligheter. Hvad vi vilja
bekämpa är, säger prof. Steffen, “den stora frätande fattigdomen, nöden
som öfveranstränger de svaga, stundom äfven de starka själskrafterna,
förråar och försämrar unga och gamla, så att de bli dåliga medborgare
och förkomna människor öfver hufvud". Detta är tydligtvis gränsen
nedåt, under hvilken privategendomen icke får falla. Men det finnes
en gräns uppåt. Personer, som äga sådana rikedomar att de kunna
dominera sina medmänniskor och vältra sig själfva i njutningar, lägga
hinder i vägen för sin egen och sina “klienters" utveckling. De äro
farliga för kulturen eller frestas att bli farliga. Frågan huruvida någon
bör få födas rik eller ärfva rikedomar sammanhänger härmed. Detta är
blott några antydningar om arten af den egendomsteori, som ett nytt
politiskt parti, genomsyrat af kulturidealism, kunde utarbeta.
Ett första steg, ett steg bland hundra, för att lägga det
ekonomiska grundlaget till framtidens lyckligare samhälle är det här ofvan
omnämnda förslaget att göra nationen delaktig i landets ekonomiska
tillgångar genom stiftandet af en statens industriförlagsbank. Ett af de
förnämsta syftena med denna institution — utom att skaffa medel till
undanrödjande af sociala orättvisor — vore att med roten upprycka det
kulturfientliga jobberiet, som är den privata företagsamhetens
afvigsida-Börsvärldens schakaler äro all kulturpolitiks både talangfullaste och
mest afgjorda fiender. Förslaget ifråga skulle för vårt lands
vidkommande hindra uppkomsten af en inflytelserik sådan klass.
Orsaken hvarför jag tror att det liberala partiet, eller en del af
det liberala partiet, skulle kunna upptaga detta förslag som sitt eget
och utbilda ett värkligt kulturprogram, till en början kanske ett i
riktning mot ett sådant ledande ekonomiskt program, är dubbel. För det
första är partiets förfall i alla länder tydligtvis beroende på dess
pro-gramlöshet, dess brist på ett entusiasmerande samhällsideal, medan
andra partier redan förälskat sig i vissa samhällsformer. Och för det
andra är det rätt vanligt att bland s. k. liberaler träffa på värkliga
kulturentusiaster. Emellertid är det tydligt att kulturentusiasm och
program-löshet icke ensamma kunna omskapa vårt samhälle till uttryck för det
bästa inom människan själf. Men det liberala partiet, som utfört den
politiska omhvälfningen i världen, skulle nu kunna förvärfva hedern af
att äfven förrätta det förberedande ekonomiska grundläggningsarbetet
för framtidens kultursamhälle. Sedan torde partibildningen bli en annan.
Må vi alla söka lägga den grunden så fast som möjligt, ty den
byggnad, som skall uppföras å densamma, skall icke bli en jordkula utan
ett palats med tinnar, som sträcka sig till fantasiens blånande rymder,
ja kanske äfven in i himmelen.
Gustaf Siösteen.
Social Tidskrift. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
