Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla institutionerna kyrkan, (monarkien), familjen och
privategendomen, äta med framgång ut liberalerna från ena sidan, medan
socialismen gnager å dess lifsrot från andra sidan.
Men socialdemokratien, baserande sin verksamhet på klasshatet
och på de yrkeslärda arbetarnes sträfvan att ekonomiskt emancipera sig
från den stora massan af grofarbetare, finner, såsom vi sett i England,
att klasshatet upphör då arbetaren förtjänar 30- shillings i veckan, och
ger rum för ett starkt konservativt begär att förvärfva
medelklassrespek-tabilitet och ökade förmåner för sitt speciella yrke. Den
kulturentusiasm, som finnes hos alla unga arbetarrörelser — i England under
karliströrelsen — samlar under deras banér nationernas finaste
intelligens. I Belgien visar sig detta fenomen f. n. tydligt. Men denna stötes
naturligtvis bort, då den fadda respektabilitetsperioden börjar inträda.
Man kan skönja dess gryning på kontinenten.
De liberala partierna på kontinenten och i Sverige, äro ännu
väsentligen politiska reformpartier, i enlighet med de gamla liberala
sträfvandena att göra alla medborgare likaberättigade inför samhället.
(Egendomligt nog tar det svenska “frisinnade" partiet icke ens
härvidlag steget fullt ut, har icke ens ett politiskt samhällsideal, i det
att det icke fordrar allmän och lika kommunal rösträtt!) Deras sociala
reformprogam hvilar däremot icke på någon begriplig teoretisk grundval.
Uppgörandet af dessa program tillgår så att partiledarne plocka ihop
allehanda önskemål, af hvilka somliga leda mot ett samhällsideal,
somliga mot ett annat, uteslutande för att fiska efter valmän. Är det icke
tid på att liberalerna besinna prof. Norströms ord att “idealet sitter inne
med makt öfver värkligheten"?
’ Detta ideal får icke vara ett ensidigt ekonomiskt ideal, ty det
måste vara “ett uttryck för det bästa inom människan", som ju icke är
inriktat på ekonomisk produktion. Det får icke häller vara ett ensidigt
politiskt ideal, såsom det gamla liberala programmets, utan ett värkligt
social- och kulturideal. Det tar generationer att utbilda ett sådant,
men vi måste göra klart för oss hvart vi ytterst sträfva, ty eljes slukas
vi än en gång upp af nittonhundratalets mekaniska föreställningar,
hvar-irrån vi börjat arbeta oss bort med en begynnande renässanstids hela
entusiasm.
Men liksom liberalismens politiska reformer voro nödvändiga steg
på vägen mot framtidens lyckligare samhälle, så måste detta grunda
sig på vissa ekonomiska reformer, som vår generation synes kallad
att genomföra. Det är, såsom prof. Steffen säger, nödvändigt att
“minska den olikställighet, som bevisligen innebär slöseri med nationens
personliga, ekonomiska och kulturella produktionskrafter". Denna
reform kan dock icke grunda sig på socialdemokratiens från den gamla
liberalismen ärfda legalt-formalistiska uppfattningen, att hvar och en har
“rätt" till sin arbetsprodukt, en teori på hvilken ingen högre kultur
kan grundas.
Vi säga i stället, att samhället såsom en kulturorganism måste
använda sina ekonomiska tillgångar på sådant sätt, att kulturidealet bäst
främjas. Detta betyder med andra ord, att de nationalekonomiska en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
