Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingo genom tillkomsten af de nya husmännens tillgång på
arbetskrafter, som ersatte den förlust på sådana, som genom hofveriets
afskaffande förorsakats dém.
Emellertid uppstod genom detta förhållande det s. k.
“husmans-hofveriet“ — en motbild till vårt svenska torparesystem —, hvilket
för husmannen blef ännu mer tryckande än “hemmanshofveriet“ hade
varit för hemmansägaren. Ty den senare ägde ju fördelen att kunna
till herregården sända sin dräng att utföra arbetena, under det den
förre, som ingen dräng hade, måste — tjänstgöra själf.
Följden af dessa förhållanden blef, att en så stark opinionsyttring
från de lägre klasserna framkallades, att regeringen fann sig föranlåten
att den 27 mars 1848 utfärda en förordning, som förbjöd
bortarrende-randet af jord mot arbetskraft som “arrendeafgift".
Då godsägarne ställts i denna belägenhet införde de en metod,
hvilken onekligen visar starkt släkttycke med det förslag, som möter i
den svenska egnahemskommitténs betänkande. Åt husmännen
bortarrenderades nämligen jord i så små lotter, att husmännen voro för
sin bergning nödsakade att söka sig arbete på gårdarne*. Det blef
alltså endast ett slags ny form för det gamla “husmanshofveriet*, som
infördes. Och densamma var af så mycket betänkligare art, som
hus-mansarrendena voro endast “löpande" i det de kunde af gårdsägaren
upphäfvas efter blott ett halft års uppsägning.
Som bevis för de önskningar, som af dessa förhållanden
framkallades i landtbruksarbetarnes led, förtjänar anföras följande kraf, som af
Dansk Landarbeiderforbund ingafs i en adress till regeringen, riksdagen
och Landbokommissionen, — hvilken sistnämda fått i uppdrag att
utarbeta förslaget till lag om upplåtandet af jord till landtarbetare.
1 adressen, som var försedd med mer än 4,000 namnunderskrifter,
framhölls, att Landbokommissionen vid utarbetandet af sitt förslag måtte
taga hänsyn till följande kraf:
1. Att den jord, som upplåtes för småbruksändamål åt landtarbetaren,
icke bör vara enskild utan allmän egendom, tillhöra antingen stat eller kommun,
emedan man allt fortfarande ansåg såsom oundgängligt, att jorden borde
upplåtas på arrende, emedan det syntes otänkbart, att en obemedlad person skulle
förmå förvärfva sig jord genom köp;
2. att arbetaren måtte erhålla jorden på arrende, men under sådana
förhållanden, att arrendatom blefve fullt tillförsäkrad att vid arrendetidens slut
erhålla ersättning för alla å egendomen utförda förbättringar;
3. att jordlotterna gåfves ett omfång af 5 å 6 tunnl. hvardera, där jorden
vore af bättre beskaffenhet, och där den vore sämre, ökades i proportion till
dess beskaffenhet, så att minimiafkastningen för lotterna blefve ungefär
densamma ;
4. att för småbrukaren bereddes tillgång till nödigt driftkapital, löpande
med låg ränta och förenadt med fördelaktig amorteringsnorm.
Ofvan anförda förslags afgifvande skedde, som synes, i nära
anslutning till den rådande arrende-formen. Men det var dock ej blott
detta utan äfven landtarbetarens praktiska syn på tingen, som vid
adressens affattning gjorde sig gällande, då man föredrog
arrendeformen framför den, att småbrukaren borde blifva själfägande bonde.
Det framhölls nämligen i adressens motivering, att jord vid försäljning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
