Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att stoppa pipan och föra den till munnen och dä’n igen*. Förresten
sitta de mest i pörtet, dricka kaffe och — vegetera. Att de då ej
kunna en för dessa glest bebyggda socknars befolkning så nödvändig
sak som att lappa sina skor, är ju gifvet. Detta lära sig nu både
flickor och gossar i arbetsstugorna.
Norrbottens arbetsstugor ha emellertid fått ännu en, knappast
mindre viktig uppgift. Som bekant är frågan om barnens skolgång i
dessa glest befolkade trakter ytterst svårlöst. Smärre byar och afsides
i öde bygder utkastade gårdar komma alltid att finnas, som ej kunna
nås af ens de ambulatoriska skolorna. Några siffror från år 1902 må
belysa detta. I en lappmarkssocken fingo af 423 skolpliktiga barn
icke mindre än 96 nöja sig med den undervisning hemmen
nödtorft-ligen kunde skänka. Likaledes voro i en finnsocken af 900 barn, 140
förhindrade att besöka någon skola “på grund af antingen aflägsen
bostad eller nomadlif“. Nu ha en hel del af de barn, som varit
intagna å arbetsstugorna, varit sådana, som icke åtnjutit någon som helst
skolundervisning. Sådan har då därstädes bibringats dem. Och för
framtiden önskar man, att i allt större utsträckning kunna tillämpa den
grundsatsen, att inlogera framför allt just de barn, som skolan ej kunnat
nå. På detta sätt kunna arbetsstugorna komma att kraftigt bidraga till
skolfrågans lösning i vårt lands nordligaste bygder. Arbetsstugornas
betydelse som befordrare af den fosterländska kulturen i denna aflägsna
landsända är därmed angifven.
Slutligen är det de norrbottniska lika väl som alla svenska
arbetsstugors uppgift, att sörja för barnens oftast sorgligt försummade fysiska
vård och moraliska utveckling, det förra medelst sund och närande
föda, det senare genom att vänja dem vid ordning, lydnad och dagliga
plikter. Vid sitt inträde i arbetsstugorna befann sig ett stort antal barn
i ytterst bedröfligt och medtaget tillstånd. Detta måste ju delvis
skrifvas på nödårets konto, men faktiskt är, att i vissa trakter finnas
många hem, där permanent nöd, t. o. m. svår nöd, är rådande, och
däraf drabbas barnen tyngst. Härtill kommer det tidigt invanda miss^
bruket af njutningsmedel. I ett par arbetsstugor visade det sig att
pojkarne allmänt tuggade snus och rökte. Och ett par mödrar
förklarade helt frankt, att det var nyttigt för barnen att få kaffe, snus
och då och då en sup som försvarsmedel (mot sjukdom). Många barn
äro som förvildade utan de enklaste begrepp om hyfsning, andra äro
skygga och förskrämda till följd af ovana att se andra människor än
sina föräldrar. En sorglig erfarenhet är, att kyrkbyns barn oftast äro
de svåraste att få bukt med; utbysbamen däremot iakttaga vanligen,
sedan de öfvervunnit sin första skygghet, ett fogligt och godt
uppförande. Som regel kan dock sägas, att äfven de värsta efter en tids
tillsyn och ordnad sysselsättning blifva hyggliga och tjänstaktiga.
För-äldrame ha också redan börjat inse arbetsstugornas betydelse, och
många bönföllo, då de afhämtade sina barn, att de skulle få lämna
igen dem till hösten.
Men, invänder man, är det rätt att på detta sitt barnen tagas från
sina hem? Ja, hvad är att göra? De måste ändå i stora skaror bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
