Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vederbör kan öfverträdas utan att den, som genom sådant
öfver-trädande blifvit lidande, kan lagligen beifra detsamma.
Denna förordning är fattigvårdsförordningen.
Dess § 1 lyder:
Befinnes minderårig eller den som i följd af ålderdom,
kropps-eller sinnessjukdom, vanförhet eller lyte är oförmögen att genom arbete
förvärfva hvad till lifvets uppehälle oundgängligen erfordras, sakna egna
medel samt underhåll och vård af annan, då skall nödtorftig fattigvård
honom lämnas.
Det är att märka att ordalagen i denna paragraf äro kategoriskt
imperativa. Det är ett kraftigt bindande “skall" som här uttalas, ett
“skall", som ej lämnar rum för mer än en tydning.
Hvad händer emellertid?
En fattigvårdsstyrelse vägrar att ställa sig förordningen till
efterrättelse. Den nekar understöd åt en på grund af § 1 till understöd
berättigad person. Denna har då att besvära sig öfver beslutet hos
vederbörande samhälle på allmän stämma, d. v. s hos dem, till hvilkas
efterrättelse lagen är skrifven och hvilkas pung frågan dessutom gäller.
Naturligt nog vägrar stämman, som i icke ringa grad är solidarisk med
fattigvårdsstyrelsen — den senares ledande män äro ju ej sällan äfven
den förras — att fästa afseende vid besvären. Någon högre instans
gifves det icke. “Öfver kommunalstämmas beslut angående sökt
fattigvård", så heter det uttryckligen, “må besvär ej anföras i annat
fall än att klaganden tilltror sig kunna visa att beslutet ej i laga
ordning tillkommit." I detta fall, men också endast i detta fall vädjas till
Kon. Befallningshafvande.
Det egendomliga härvidlag är emellertid, att under vissa säregna
omständigheter kan frågan blifva föremål för rättsligt afgörande. Om
nämligen den hjälpsökande afflyttar till annan kommun och där söker
och får det understöd, som i hemorten förvägrats, så afgöres frågan om
ersättning för sådant underhåll såsom varande tvist emellan kommuner
af Kon. Befallningshafvande och kan därifrån hänskjutas till
kammarrätten.
Det oegentliga i här påpekade förhållande ligger i öppen dag.
En person A. är skyldig en annan person B. en summa, men använder
i sina transaktioner med denne en mellanhand C. B. hemställer nu
hos C. om beloppets utfående. Denne vägrar. B. vädjar då till
hufvud-mannen A, som äfvenledes vägrar. Och B. måste nu låta sig härmed
nöja, såvida han icke lyckas finna en fjärde person, D., som befinnes
villig öfvertaga hans fordran. I detta lyckliga fall utbetalar nämligen
D beloppet till B, och kräfver sedan i sitt namn och i laga ordning A.
Ett sådant rättsförhållande måste ur rent juridisk synpunkt betraktas
såsom minst sagdt oegentligt. Men har då icke Kon.
Befallnings-hafvande till ämbetsplikt att vaka öfver fattigvården i allmänhet?
Jo, om man så vill. Karaktäristiskt nog heter det i § 46 mom.
4 att det är Kon. Befallningshafvande “icke betaget" att tillhålla
samhälle, som vägrar lämna fattigvård, då sådan enligt § 1 för viss person
•erfordras, att sin skyldighet fullgöra. Det är en märklig motsägelse i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
