Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Perssons i Malmö förslag att statens jord borde företrädesvis upplåtas
mot brukanderätt och ej försäljas. Däremot godkände utskottet hrr
Lindhagens och Holmgrens synpunkt att knektar och båtsmän böra vara
låneberättigade, ehuru något stadgande därom ej ansågs behöfligt.
Slutligen gjorde utskottet ett viktigt undantag från regeln att låneberättigad
bostad skall vara belägen å fri och egen grund. Med anledning af hrr
ödmans och Wallentins motion hemställdes, att de bohuslänska fiskrarne
skulle kunna erhålla lån för bostäder som uppfördes å den s. k.
Hvit-feldtska stipendieinrättningens mark.
Den viktigaste förändring utskottet företog var likväl att nedsätta
maximivärdet å jordbrukslägenheter från de af k. m:t föreslagna 6,000
kr. till 4,500. Visserligen uttalade utskottet sina lifliga sympatier för
de själfständiga småjordbruken, men tillsvidare, då statens
egnahems-lånerörelse befann sig på försökets stadium, ansågs 6,000 kr. för högt.
Med skäl kan sägas: vill man experimentera, då bör man väl ej
alldeles utesluta de vigtigaste “försöksobjekten“, de själfständiga
jordbruken! För att mildra intrycket af afstympningsförsöket förklarade sig
utskottet vara förvissadt om, att man å de flesta orter i vårt land kan
bilda själfständiga jordbruk för 4,500 kr. Intet som hälst stöd gafs
emellertid hvarken i betänkandet eller under riksdagens behandling åt
denna förvissning. Däremot erhölls en verklig opinionsyttring från
sakkunnige öfver hela landet till förmån för det högre beloppet, 6,000
kr. Af Centralförbundet för Socialt Arbete insamlades nämligen
uttalanden från egnahemsföreningar, länsagronomer, sekreterare i
hushållningssällskap, arbetsgifvare m. fl. och då dessa bekantgjordes i pressen
och i tryck utdelades till samtliga riksdagsmän, var den allmänna
meningen åtminstone ej obekant vid frågans afgörande.
Diskussionen i kamrarne erbjöd föga af intresse. I Första
kammaren gjorde sig några stora synpunkter ej gällande, men å andra
sidan forekommo ej några krassa yttringar af arbetsgifvarespekulation.
Åtskilliga invändningar mot hushållningssällskapen såsom
låneförmed-lare gjordes, men hr Benedicks’ försök att f. t. få frågan på fall,
misslyckades ömkligen. Det värdefullaste anförandet hölls af grefve von
Rosen, som på synnerligen starka skäl påyrkade det högre beloppet för
jordbrukslägenheter. Detta samlade dock vid votering endast 25
röster.
I Andra kammaren gjorde hr Waldenström stora ansträngningar att
få frågan på fall, men vann intet understöd. Det högre lånebeloppet
för jordbrukslägenheter påyrkades i utmärkta anföranden af bl. a. hrr
Kronlund, Beckman, Lindhagen och Lindblad, och vid votering erhölls
också 10 rösters majoritet härför. Af särskildt intresse var hr Nils
Perssons motivering för sitt förslag (se ofvan). Det inträsse hvarmed tal.
åhördes, vittnade om att hans förslag helt säkert skall återkomma.
En sammanjämkning af kamrarnes olika beslut rörande
maximivärdet å jordbrukslägenhet har senare bestämt det högsta värdet till
5,000 kronor.
För tillfället är sålunda den viktiga frågan om statslån till egna
hem lyckligen löst. Visserligen är det att beklaga, att riksdagen för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
