Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen, ett bidrag till svar på frågan: I hvilken riktning bör
läroverks-reformen gå?“ (1885), “Folkbildningspolitikem Adolf Diesterweg-,
“För församlingsfriheten-, “Normalarbetsdagen och barnet-, (1890),
“Huru folkskolestadgan tillkom", (1892), “Ett första steg mot lösningen
af frågan om en normalarbetsdag-, (1894), “Om behandlingen af sedligt
försummade och vanartade barn- (1900). Dessutom har han utgifvit
åtskilliga värdefulla och mycket använda läroböcker och kartor för
folk-skoleundervisningen.
I det folkbildningsarbete, som under de senaste åren fått sig uttryck
i biblioteks- och folkbildningsrörelsen har Fridtjuv Berg tagit en
verksam del, och äfven som riksdagsman har han sökt främja detsamma. Vid
1902 års riksdag väckte han och E. Hammarlund motion om, att
riksdagen måtte ingå till k. m:t med begäran om statsunderstöd åt
sockenbibliotek och med dem jämförliga boksamlingar, hvilken motion vann
riksdagens bifall. Då under sistlidna år Folkbildningsförbundet bildades
genom sammanslutning af "“Föreningen för folkbibliotek och
läsestugor-samt “Centralföreningen i Stockholm för populärvetenskapliga
föreläsningar-, ingick Berg såsom medlem i förbundet och vardt utsedd till
förman i “Centralbyrån för bokförmedling“, en af de tre afdelningar,
på hvilka förbundet delade sig.
Om Fridtjuv Bergs betydelse i öfrigt för folkbildningsarbetet öch
folkskollärarekåren vore mycket att säga. Endast några antydningar
kunna här göras. Den högre grad af mognad och sann själfständighet,
till hvilken folkskollärarekåren kämpat sig fram under de senast förflutna
två årtiondena, kan i icke ringa mån ledas tillbaka till inflytelser,
utgångna från Fridtjuv Berg. Och om det kan med sanning sägas, att
kåren efterhand kommit till en djupare och riktigare uppfattning af de
pedagogiska spörsmålen öfverhufvud samt förvärfvat en högre och
sannare uppfattning af sitt arbete och sin ställning, så kan också med lika
mycken sanning sägas, att Fridtjuv Berg varit en exponent för det
bästa, som i detta afseende kommit till uttryck inom kåren. Han har,
måhända i högre grad än de flesta, känt sig solidarisk med sin kår i
dess bästa och ädlaste sträfvanden, och han har vid mer än ett tillfälle
i det rätta ögonblicket gifvit ett klart, träffande och samladt uttryck åt
de tankar och känslor, som rört sig inom kåren, och detta tillika på
ett sätt, som gjort, att denna kår i hans ord sett en spegelbild af sitt
eget bättre jag.
Inom Sveriges allmänna folkskollärareförening har Fridtjuv Berg
nedlagt ett både betydande och betydelsefullt arbete. Under en tid af
10 år har han varit dess centralstyrelses sekrelerare, och talrika äro de
omsorgsfullt utarbetade utredningar och utlåtanden angående pedagogiska
spörsmål äfvensom inlagor till myndigheter, hvilka under sagda tid och
under hans mångåriga ledamotskap i öfrigt af centralstylsen utgått från
hans hand och förskaffat aktning för och gehör åt de önskningar och
sträfvanden, som gjort sig gällande inom allmänna föreningen.
Sedan Emil Hammarlund i början af 1880-talet grundat Svensk
Läraretidning, dröjde det ej länge förrän Fridtjuv Berg blef ständig
medarbetare i detta folkskolelärarekårens främsta fackorgan. Genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
