Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är icke förvånande, men mest bekant Mr väl den sociala
skönlitteraturen i Frankrike. Där har Zola med sin outtröttliga och vidtomfattande
intelligens och sin djupt rotade optimism behandlat de flesta af tidens
brännande spörsmål i romanens form. Bourget har på senaste tiden lämnat
de tiotusens salonger och t. ex. i L’étape låtit sina läsare se
åtminstone en skymt af det sociala arbetsfältet och till och med Anatole
France har utgifvit Opinions sociales. En lifskraftig dramatisk litteratur
har uppstått, som söker sina motiv i de viktiga samhällsfrågorna, och
att dessa innesluta tillräckligt af spänning och dramatiskt patos har väl
Väfvarne och Over >Evne visat. För ej länge sedan gick ett gripande
drama öfver en af Paris’ teaterscener. Motivet var de veneriska
sjukdomarnas sociala betydelse och närmast deras förhållande till
äktenskapet, en alldeles för litet uppmärksammad, oerhördt viktig fråga, hvilken
Waldenström i en motion vid årets riksdag visat sig hafva
uppmärksammat. Det nämnda dramat af den framstående författaren Brieux är
tillägnadt Foumier, en af samtidens främste syfilidologer.
Skådespelet åhördes med allvar. Denna fördomsfrihet i afseende på
ämnesvalet, publikens och pressens hållning gifva prof på verklig
kultur. Något liknande vore nog ej tänkbart i Sverige, där
förtegenheten och den falska blygseln så ofta tillåtes lägga sin slöja öfver dessa
viktiga frågor.
Ofvanstående rader föranledas af H. Ekelunds roman I
dagbräckningen. En social vidräkning. Det är ett arbete, som genom
innehållets vikt och den anda, i hvilken det är skrifvet, förtjänar att
uppmärksammas, om det också i konstnärligt hänseende visst icke intager
någon vidare hög plats. Det är ej en roman som Skjoldborgs Gyldholm, för
att nämna ännu ett namn, hvilken genom mängden af ypperligt
karaktäriserade figurer och en fängslande handling håller intresset vid makt, på
samma gång det öppnar ögonen för de sociala missförhållandena bland det
danska jordbruksproletariatet. Ekelunds “I dagbräckningen- innehåller
mera tankar och reflexioner än handling och psykologi.
Arbetets hufvudperson, Harald Skogfeldt, är en ung, oberoende
man, ideelt anlagd, natursvärmare och känslig som alla sådana. Han
har nyss slutat sina studier i Uppsala och begifver sig därefter ut på
en längre utrikes resa, under hvilken han får ett djupt intryck af det
sociala elände, som råder ute i de stora industriländerna. Militarismens,
dryckenskapens och klerikalismens onda inflytelser visa sig för honom.
I Paris mottager han underrättelsen om sin farbroders död och blir nu
ägare till ett stort järnbruk samt en landtegendom. Med ifver och
intresse söker han lära känna de förhållanden, under hvilka hans arbetare
lefva och han vill göra allt för att förbättra deras ställning. I mänga
hem såg han huru sparsamhet och omtanke burit välsignelserika
frukter, men på hvilken svag grund hvilade icke hemmets existens:
arbetslöshetens och sjukdomens spöken kretsade alltid däröfver! Han
offrar tid och penningar för att höja sina underlydandes ställning, men
framgången är obetydlig, hans ekonomi försvagas och arbetarna visa
honom ej den erkänsla han förtjänat. Skogfeldt blir varse, att det är
omöjligt för en ensam man att vinna seger. Säsom stadsfullmäktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
