Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som brukade sofva (1886) på Trafalgar Square med två tidningar till
bolster och täcke, men också i de familjer, där en hög hatt utgör en
del af söndagshabiten.
Och ingen vågar påstå, att det finns öfverflöd på mat i de
landt-arbetares hem, som förtjäna elfva shilling i veckan, eller i de kvinnors,
som förtjäna mellan fem å sex pence om dagen inom sömnadsbranchen,
eller inom någon annan af de små industrier, som likt svampar skjuta
ur marken i de stora städernas utkanter."
Öfverproduktion betyder helt enkelt och simpelt att arbetarna ej
äro köpkraftiga. Och samma brist på köpkraft inom arbetarvärlden
gjorde sig kännbar öfverallt i Europa under åren 1885—87.
Så snart några goda år åter inträda hoppas man emellertid på
nytt och söker bevisa att exporten ej minskas, att nya marknader träda
i de gamlas ställe o. s. v. Emellertid är det t. ex. obestridligt, att
bomullsväfveriet, som förut var Englands specialitet, nu drifves i stor
skala ej endast i Amerika och Indien, utan i många andra länder; att
Belgiens yllefabrikation har farliga konkurrenter i Tyskland, Österrike
och Ryssland, och Frankrike, som förut var Europas obestridda
sidenleverantör, nu importerar en tredjedel af sina sidentyger från Zurich,
Bremen och Krefeld. England förser ej numera Ryssland med socker,
emedan Ryssland kan göra sockret lika billigt själft. Urfabrikationen
är ej längre Schweiz’ specialitet; numera göras klockor öfverallt. Indien
framställer själf två tredjedelar af det kol det behöfver och Skottlands
kemiska industri går tillbaka, emedan Spanien numera själf bearbetar
sin svafvelkis och Tyskland i den grad blifvit ett centrum för
svaf-velsyre- och sodatillverkningen, att det redan klagar öfver
öfverproduktion.
Alla dessa exempel — och otaliga andra — bevisa enligt
Kra-potkin en och samma sak nämligen: att det utmärkande draget för vår
tid är dels industriens decentralisation, dels en öfverallt uppträdande
variation i stället för den förra specialiseringen.
Faran i att sålunda land efter land blir mer oberoende af import
anar man, om man ock ej klart förstår det. Däraf kolonial-raseriet
under de sista tjugo åren. Hvarje nation vill ha sina egna kolonier,
men kolonier skola ej kunna hjälpa dem. Där finns ej ett andra Indien
till i världen; ej heller kunna de gamla tiderna komma åter. Tvärtom
hota ju kolonierna moderlandet med konkurrens. Hvad de ännu
neutrala marknaderna beträffar, skall Kina aldrig bli någon stor afnämare
af europeisk industri, ty det kan själf producera mycket billigare. Ve
Europa om det den dag då ångmaskinen gör sitt intåg i Kina ännu
beror af utländsk export! Hvad Afrikas halfvilda folk beträffar utgör
deras nöd ingen fast grund att bygga en civiliserad nations ekonomi på.
Nej, — säger K. — framåt i en annan riktning. Låt oss
producera för eget behof. Hvar äro de naturliga afnämama till Lancashires
bomull och Sheffields järn, Lyons siden och Ungerns mjöl? Ej i
Indien eller Afrika, utan midt ibland producenterna själfva. Onödigt
att sända flytande spannmålsmagasin till Nya Guinea från England eller
Tyskland, då det i dessa länder själfva finns fullt upp af köpare. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
