Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter alldeles höll på att gå under. Det förtjänar omnämnas, att många
at de anarkistattentat, som då ägde rum, skedde med polisens
vetskap. Denna fick nämligen därigenom en välkommen anledning att
inskrida mot öfverhufvudtaget all slags arbetarerörelse. Förtjänsten af
att slutligen ha öfvervunnit den anarkistiska rörelsen tillkommer
emellertid icke polisen utan socialdemokraterna. Dessa lyckades nämligen
genom sitt praktiska, planmässiga organisationsarbete vinna allt mer
och mer terräng från anarkisterna, och det slutliga resultatet blef det,
att det numera icke existerar något anarkistiskt parti i Österrike.
En oskattbar fördel för socialdemokratiska partiet var d:r Wiktor
Adlers inträde i detsamma. Ursprungligen läkare, ägnade han sig
sedermera åt studiet af nationalekonomi och slutade med att ställa hela
sitt lif i partiets tjänst. Det är också till stor del hans förtjänst, att
partiet gått så framåt som det gjort. Nu är han redaktör för “Die
Arbeiter-Zeitung, centralorgan för det österrikiska socialdemokratiska
partiet", och har för denna tidning och andra partiändamål uppoffrat
hela sin privata förmögenhet.
Det österrikiska socialdemokratiska partiet intager egentligen, till
följd af rikets många olika nationer, en egendomlig ställning. Dess
existens i de österrikiska staterna är blott dd möjlig om den kan vara
och förblifva internationell. Endast den, som känner till det nuvarande
tillståndet i Österrike, kan förstå och uppskatta hvilka svårigheter det
möter att samla alla dessa olika nationer under en fana. Det
socialdemokratiska partiet är antagligen det enda i Österrike, som fullt
lyckligt kunnat lösa denna svåra uppgift. Hvarje nation har sin
“executive", hvilken ordnar alla de egna angelägenheterna. Hela
partiet har en gemensam öfverstyrelse och de gemensamma ärendena
behandlas på den årliga partikongressen. Partiet räknar för närvarande 7
“executive“: en tysk, en tschech-slavisch, en polnisch, en ruthenisch,
en italiensk i Triest, en italiensk i Trentino och en sydslavisch. Det
socialdemokratiska partiet har sålunda lyckats åstadkomma en förening
af de olika nationerna, något som hvarken regeringen eller något
annat parti kan berömma sig af. Är alltså detta hinder lyckligt
öfver-vunnet, så återstå dock tre andra, som ständigt lägga svårigheter i
vägen för partiets vidare utveckling, och dessa tre låta icke så lätt
besegra sig som det första. Det är för det första den nuvarande
rösträtten, så den långsamma industrialiseringen och slutligen arbetames
egen likgiltighet.
Österrike står ännu i dag mycket långt från den allmänna, lika
och direkta rösträtten. Den nuvarande rösträtten består af ett föråld
radt klassvalsystem och till följd däraf äro i parlamentet nästan så
godt som uteslutande endast de privilegierade klasserna representerade.
Bland de till ett antal af 348 uppgående “Abgeordneten*
(motsvarande ungefär vår Andra kammare) sitta endast 10 socialdemokrater,
yidare är antalet industriarbetare proportionsvis betydligt mindre i
Österrike än t. ex. i Tyskland. Österrike är egentligen en agrarstat
och därtill kommer att utvecklingen från småhandtverk till storindustri
går mycket långsam. Slutligen kommer arbetames egen likgiltighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
