Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom den af Henry George anvisade vägen: genomförande af
jordvärdebeskatt-ning». Saken synes vinna växande förståelse, hvartill bidrager oviljan mot de
nyligen genomförda skattelagame. Föreningens ordf. är godsförvaltaren S.
Bertnelsen, Höng, Danmark, som meddelat red. ofvanstående upplysningar. —
I slutet af förra året diskuterades utvandrings frågan i den danska
National-ökonomiska föreningen. Efter ett intressant föredrag af Adolph Jensen, hvari
utvandringens olägenheter påvisades, förekom en kortare diskussion under hvilken
prof. N. C. Fredriksen enligt referat i Nationalökonomisk tidskrift yttrade
följande ord: »Prof. F. ansaa Udvandringen for et af de störste Goder den
modeme Udvikling havde bragt Menneskeheden, og naar der klagedes over
den staerke Udvandring fra Norge og Sverige, var dette kun et Vidnesbyrd
om, hvor langt man i de naevnte Lande endnu stod tilbage med Hensyn til den
rette förståelse af, hvad der tjente menneskene best.»
Om den lärde professorn hade talat om danska förhållanden, hvilka han
måhända känner, skulle vi ej ha anmärkt på hans uttalanden. Men när han
tilltror sig att utan några anförda skäl förhärliga den svenska emigrationen och
dessutom beskylla svenskame för grym okunnighet, kunna vi ej annat än
uttrycka en stilla undran om talaren vid tillfället varit fullt disponerad och
framförallt om hans anförande varit värdt publicering.
LITTERATUR.
K. G. Gabrielsson: Dikter. Pris 1 kr. Socialdemokratiska
partistyrelsens förlag.
Till julen 1903 utkom en i flera afseenden märklig diktsamling, som med
sina förtjänster och brister torde vara det fullödigaste uttryck, vår moderna
arbetarerörelse hittills gifvit åt allt hvad den rymmer af ideell styrka och poetisk
glans. Det är en grofarbetares lyra, vi lyssna till, den år 1861 som “rallarunge*,
födde och som redaktör 1901 aflidne K. G. Gabrielsson. Det äkta och upplefda
i hans sånger har sina anor från barnaåren, ej minst nödåren 1867 och 1868, då
fadern arbetade vid järnvägen “i Kummelby grusgrop, och det var så fattigt
för oss att han ibland arbetade två dygn i sträck utan att förtära annat än
vatten*. Den i all sin korthet innehållsdigra själfbiografi, som Gabrielsson
lämnade tre år före sin död, låter oss ana hvad han som en rallares son fick pröfva
på. “Vi barn*, säger han, “brukade rifva af den yttre barken på tallved och
äta bastet närmast veden, det hade en söt smak och gaf åtminstone en slags
illusion af ätning.* Nödens eldtänger grep alltså mycket tidigt detta känsliga
sångarhjärta. Så blef han i arbetarerörelsen den frätande smärtans och det
eldande stridsropets poetiske tolk.
Icke står denna diktsamling på långt när i jämnbredd med dem, som skjutit
lefvande in i våra dagars svenska kultur, och anlägges den estetiska måttstocken
på dessa dikter af Gabrielsson, så torde det knappt finnas flera än fyra, som
hålla måttet: “Glommen oss ej!*, ‘En majdröm*, “Låtom oss svärja* och större
delen af ‘Skulle jag glömma, jag**. Men detta yppiga klöfverblad är tillräckligt
för att berättiga oss till den tron, att G. under andra lifs- och studierön skulle
skänkt samtiden en vacker diktarskörd. Man ärar ingen död man genom en
öfverskattning af hans intellektuella kraft, men hans goda värde skönjes klart,
när den moraliska synpunkten utstrålar ljuset öfver den dödes lifsgärning.
Det gripande, beundransvärda och bestående i Gabrielssons diktargärning
är, utom vittnesbördet om hans vackra själfbildning, hans viljestarka och ärliga
offertjänst åt den förtrampade klass, han tillhörde. Låt vara att han fritt
öfver-lämnar sig åt partilidelsens svaghet, och det behöfs t. ex. ej ens ett minimum
af kungadyrkan för att inse det öfverdrifna och slentrianmessigt tröttande i
dikten *På tjugufemårsdagen, vid en kungs jubileum*. Men det är nyttigt för
samhällets allsidiga utveckling att den nöd, som är ett faktum bland de djupa
leden, säger sitt ord med vid en nationell hågkomstfäst. Man endast önskar
att den gagnlösa och oresonliga bitterheten ersattes med en stor och manlig
kraft, som sannerligen ej behöfde vara undfallande för tidens grymhet och lögn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
