Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
amerikaname såväl som alla andra nationaliteter lida däraf, men det är
helt enkelt nonsens att påstå, att de grassera i någon högre grad bland
oss. Såvidt mina personliga iakttagelser gå, så lider vår nationalitet i
allmänhet mindre af dessa sjukdomar än befolkningen i sin helhet. Men
då en person kommer från en frisk landsbyggd och där är vand vid
utelif och så helt hastigt förflyttas till en osund fabrik, t. ex. ett
siden-väfveri, så är det ej så mycket att undra öfver, om han får lungsot.
Inträffar så några liknande fall på en och samma plats, så höres genast
ropet, att lungsot grasserar. För några år sedan påstod ett resande
fruntimmer att vansinne grasserade och att 27 proc. af oss
svenskamerikaner blefvo vansinniga af hemlängtan. Jag är anställd vid
fattigvården i Hartford, Conn., och sålunda ganska väl i tillfälle att taga
reda på huru därmed förhåller sig. Såvidt de officiella uppgifterna äro
att lita på, och de bruka här i landet vara mycket noga utarbetade, så
är procenten vansinniga ytterst liten. Så t. ex. utgöra skandinaverna i
Minnesota 29 proc. af befolkningen men de utgöra blott 27 proc. af
de vansinniga i de offentliga anstalterna för sinnessjuka. Här i Hartford
finnas mellan 4 och 5 tusen svenskar. Under föna fiskalåret 1902—3
vårdades i anstalten för sinnessjuka för staten 7 personer härifrån, af
hvilka 3 varit där flera år eller mindre än 1/10 proc. af befolkningen.
Jag har nu framför mig redogörelserna från ett större antal platser i
östern och ingen visar högre procent, men många lägre.
Hvad hemlängtan angår, så går den vanligen öfver efter hundårens
slut. Hos personer, som komma hit vid mera framskriden ålder, är
den svårare och öfvervinnes icke alltid heller. Men det är med den
som med lungsot och vansinne, den öfverdrifves.
Påståendet att vi ej intaga den plats vi borde göra i
social-eko-nomiskt hänseende är så tillvida riktig, att en del andra främmande
nationer mera utmärkt sig, men granskar man procenten af svenska
läkare, advokater, affärsmän o. s. v. så stå vi nog ej så fasligt långt
tillbaka. Att engelsmän, skottar och irländare gå före är mindre underligt,
ty de behöfva ej först lära språket. Tyskame äro många flera än vi
och därför ser man många fler tyska affärsmän, men att procenten bland
dem är mycket större än bland oss svensk-amerikaner, det kan jag
bestämdt förneka.
Ett faktum är, att svensk-amerikaner, som resa tillbaka för att
stanna i Sverige, i regel efter ett eller annat år återvända hit. De påstå
att de förslöas i Sverige. Säkert är att den här rådande demokratiska
andan har särdeles mycket därmed att göra. Men både affärs- och
arbetsmetoder i Sverige äro sådana, att den, som vant sig vid
amerikanska förhållanden, måste vantrifvas där. Angående fabriksarbetet, så
ha både arbetsgifvame och arbetame rätt. Arbetsledningen är bättre,
ingenting sparas för att få de nyaste och bästa maskiner, men tiden
får därför ej slarfvas bort, utan arbetet skall bedrifvas intensivt så länge
arbetstiden varar. Men betalningen är därefter och arbetaren har tid
efter arbetstidens slut att kläda upp sig och besöka teatern, föreningar,
bibliotek o. d.
Den tiden är längesedan förbi, då Amerika hägrade som ett sago-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
