Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närliga handtverk tillgodosåg mest de rikares behof; det stora flertalets
fylldes däremot af de landtliga yrkesarbetarnes alster och detta är fallet
ännu på många ställen, både i Tyskland och Frankrike, framför allt i
Ryssland.
Ångmaskinernas uppträdande slet emellertid det band, som förenat
landtgården och verkstaden, fabrikerna drogo folket till städerna och
fälten öfvergåfvos. Där god tillgång fanns till råmaterial och kol, där
uppstodo nya fabriksstäder eller de gamla småstäderna vuxo till stora.
Millioner af arbetare drefvos in i fabrikerna och glömde snart de band,
som fordom fäst dem vid jorden. Och bländade af det nya
fabriksystemets lysande produktionsresultat ha vi förbisett det gamla systemets
fördelar och utdömt all hem- och landt-industri såsom en bortdöende
rest från foma, mindre rationella förhållanden.
Det är sant, att denna nya industriella period visat förvånande
prof på mänsklig produktionsförmåga. Men hvilka oerhörda lidanden,
hvilka abnorma förhållanden har den ej medfört! Vi ha producerat
många och märkliga ting, men hurudana människor ha vi skapat?
Den ortodoxa ekonomiska skolan, särskildt den tyska, betonar
emellertid alltjämt, att hem-industrien är ett ondt, som bör utrotas, och
socialisterna instämma, ty enligt deras katastrofteori påskyndas
utvecklingen ju mer kapitalet centraliseras. Trots alla onda spådomar och
trots att en mängd exempel bevisa, att svältlöner, obegränsad arbetstid
och täta kriser karakterisera en stor del af hem-industrien — så visar
den dock en sådan lifskraft, skjuter alltjämt nya skott och tyckes så
omöjlig att utrota, att man förvånas och tvingas till eftertanke då man
närmare börjar studera frågan.
’ I de stora industriländerna, i synnerhet i England, väntar man väl
knappt att finna någon hem- eller små-industri af betydenhet. Men
äfven här lefver den ett mångskiftande lif, trots konkurrensen med de
otaliga fabrikerna. Man förvånas då man hör att större delen af
Shef-fields berömda kniffabrikation utföres på småverkstäder eller i hemmen;
att en del af Leeds ylle väfves vid handväfstolar, att tusentals män
och kvinnor ännu göra nålar och spik för hand. Går man till Londons
och de öfriga storstädernas utkanter, så finner man där en mängd
små-handtverk, som arbeta för jättemagasinen. Tusentals mellanhänder
mottaga beställningar och fördela i sin tur arbetet och sålunda förses
affärspalatsen med varor, som gjorts i grändernas verkstadshålor.
Handeln än centraliserad i dessa jättebazarer, ej industrien. Dessa magasin
spela samma roll, som de forna feodalslotten — de centralisera
inkomsten, ej produktionen.
I Frankrike äro ej mindre än 5 mill. människor sysselsatta inom
små-industrien, d. v. s. lika många, som de som arbeta i fabrikerna.
Detta oberäknadt de bönder, hvilka samtidigt sköta sin jord och drifva
ett yrke. Ofta ser man att trädgårds- och fruktodling gå hand i hand
med hem-industri och där man möter välstånd, trots mindre god jord,
finner man detta bero på, att bägge dessa inkomstkällor anlitats. De
franska bönderna veta hvad som väntar dem i fabrikerna, och så länge
de ha sin jord kvar, hålla de fast vid den och sitt landtliga yrkesarbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
