- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1904 /
276

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

arbetarna stanna på sin jord. Och om något yrke kräfver en större
gemensam verkstad, kan byn ju upprätta en dylik, tillhörig kommunen.
Nu är det vanligen fallet, att en verkstad eller fabrik, upprättad af
enskildt kapitalistintresse, blir byns fördärf, kvinnor och barn
öfver-arbetas och männen utarmas och man må ej förundra sig om
befolkningen i det längsta sträfvar att utestänga den. Men en kommunen
tillhörig verkstad skulle ju bli till nytta för samhället och har visat
sig så vara, där försök i denna riktning gjorts.

Naturligtvis finnas industriella företag, som kräfva att hundratals,
ja tusentals arbetare samlas på samma plats. Sådana äro de stora
grufvoma och järnverken; — ej heller kan man bygga pansarfartyg i
en liten by! Men inom sådana industrier, där en fabrik blott består
af hundratals likadana maskiner, som fallet är med de flesta
jätte-spinnerierna och -väfveriema, där vore en decentralisation af
ofvannämnda slag både ekonomiskt och tekniskt möjlig.

Troligen komme liksom nu vissa industrier att gruppera sig i
vissa trakter. Skeppsbyggeriet kommer troligen alltid att bli en
naturlig industri vid Clydes och Tynes stränder och skeppsvarf fordra i
sin närhet vissa sorts verkstäder och fabriker. Men för närvarande
äro en mängd industrier alls ej samlade på detta naturliga sätt. En
stor del äro placerade med hänsyn till transporten. Men om vi öfvergå
till produktion för eget bruk i stället för att arbeta för export
bortfalla många af dessa skäl, hvilka också minskas i den mån
kommunikationsmedlen ökas. Det förefaller ju bra obegripligt, att t. ex.
London skall vara centralställe för sylt- och konservtillverkningen och
förse nästan hela Förenta Staterna med paraplyer! Att Paris skall
raffinera socker åt hela Frankrike! Att hälften af alla skor och kängor
i Förenta Staterna måste sys i Massachusetts femtonhundra fabriker!
Och hvarför kunna ej White-Chapels otaliga småindustrier vara spridda
öfver landet?

De moraliska och fysiska fördelar, som ett sådant system skulle
medföra, ligga ju i öppen dag.

Vi känna alla det elände fabriksstäderna rymma: den otillräckliga
bostads- och lifsmedeltillgången, den själsmördande enformigheten i
arbetet, den förpestade luften, de bleka barnen.

Sol och luft öfver de forna fabriksslafvama — och samtidigt armar
till jordbruket, som nu så ofta saknar arbetskraft! För närvarande
lämna tusentals män sina hålor i städernas gränder hvarje sommar under
skördetiden, emedan arbete då finns att få på landet. Millioner
människor resa hvarje år från norra till södra Ryssland af samma orsak.
Åkerbruket fordrar tidvis ovillkorligen flere armar än det nu förfogar
öfver, men det skulle behöfva denna hjälp ej blott vid skördens
bärgande, utan ock till enkelt grofarbete för att förbättra jorden, såsom
dikesgräfning, täckdiksläggning och dylikt, och sådant arbete skulle
verkstadsarbetama gärna utföra, om det bidroge till kommunens
välstånd. För arbetarna skulle det vara nyttigt, att ej hela året syssla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:48:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1904/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free