Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina snart 44 år, förmår han att som högst få rycka åhörame med och
hålla deras intresse spändt, det må sedan gälla ett timslångt föredrag,
ett agitationstal eller ett inlägg i en brännande diskussion. Utan att
på något sätt skatta åt den tomma frasen begagnar han sig dock gärna
af språkets finesser, men det ligger tanke och djup i hvad som
fram-föres, och den som hört Branting från talaretribunen inser lätt af hvilken
betydelse en agitator sådan som han måste vara för de idéers framgång,
åt hvilka han egnat sin lifsuppgift.
Men Branting är icke endast talare och publicist, han är därtill
och kanske numera i ännu högre grad politiker.
Den svenska arbetarerörelsen måste allt från böljan sätta målet
högre än att blifva blott och bart en ekonomisk kamprörelse. För att
höja arbetareklassen till en bättre och ljusare ställning var det icke nog
att stanna vid ett par öres högre timlön eller någon timmas kortare
arbetstid. Det stod nästan genast klart för rörelsens mera framsynte
män, att i vårt politiskt efterblifna land, där folkets flertal, den stora
arbetareklassen, alltjämt hållits borta från hvarje medbestämmande i
samhällsangelägenheterna, där måste ett grundligare arbete till, yxan
måste sättas till roten för att dana om förhållandena till gagn för alla
samhällsklasser. Därför blef också den svenska arbetarerörelsen ett
politiskt parti, en klasskamp som ryckte fram under den internationella
socialismens banér, till skräck och fasa för alla mer eller mindre ljumma
“arbetarevänner" af den gamla skolan. Lika öppet som rörelsen gick
fram i den ekonomiska kampen, lika klart och tydligt sade den också
ifrån att den i politiskt afseende helt ställde sig på den parlamentariska
socialismens grund, tagande bestämdt afstånd från “handlingens
propaganda-.
I saknad af de för ett framgångsrikt deltagande i det politiska
lifvet nödvändiga betingelserna, först och främst rösträtten, ha likväl
socialdemokraterna med frejdigt mod kastat sig in i arbetet, det lär
ingen kunna bestrida. Kampen för allmän rösträtt blef partiets första
och stora programpunkt och här finna vi Hjalmar Branting som den
drifvande kraften, den energiske kämpen för arbetareklassens främsta
reformkraf. Partiet skulle förnekat sig själft om det icke sökt att också
inom den lagstiftande församlingen få fram en målsman för detta kraf
och till det uppdraget var Branting helt naturligt den själfskrifne. Det
ihärdiga arbetet kröntes ändtligen 1896 med framgång, då det lyckades
arbetame att med en del venstervalmäns hjälp och stöd få Branting
vald som riksdagsman för Stockholms femte krets. Den svenska
riksdagen fick alltså 1897 sin första socialdemokrat och Branting kom
dit med ett mandat, vidsträcktare och betydelsefullare än någon annans;
han var icke endast representant för hufvudstadens arbetare, utan på
samma gång för hela landets hittills tillbakahållna underklass. När de
organiserade arbetame allt hitintills blifvit äfven inom riksdagen omtalta
och ansedda som en samling upprorsmakare, ja som ett förbrytareband
rent af, kunde de nu påräkna en man, redo att möta angreppen, att
föra fram deras uppfattning under debatt och att så långt möjligt är
för den ensamt stående tillvarataga deras intressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
