Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIAL TIDSKRIFT
ORGAN FÖR FOLKBILDNINGSARBETET OCH DE SOCIALA FRÅGORNA
Ungdomsklubbarnes betydelse för
Sveriges framtid.
Ruskin säger i sin “Fors Clavigera“ följande tänkvärda ord: “Den
sanna rättvisan består hufvudsakligen i att tillförsäkra hvarje mänsklig
varelse vederbörlig hjälp till att utveckla sådana förmögenheter, som
den besitter till verksamhet och glädje, först och främst nyttig
verksamhet, enär all den glädje, som är värd att ägas, på något sätt måste
uppstå däraf, antingen i lycklig kraft eller i med rätta belåten jublande
hvila."
“Vederbörlig hjälp“ har jag skrifvit, icke “lika hjälp“. Särskildt i
uppfostran är sann rättvisa egendomligt olika — eller om vi vilja gifva
det ett hårdt namn, obillig. Dess rätta lag är att vi böra göra oss
det största besväret med det bästa materialet. Många samvetsgranna
lärare skola tala för den rakt motsatta obilligheten och säga, att vi
böra göra oss största besväret med de dummaste pojkarne. Men det
är icke så, vi måste endast vara mycket noggranna med att lära känna
hvilka de dummaste pojkarne äro, ty de mest begåfvade likna dem
mycket ofta. Slösa aldrig möda på dålig mark; låt den förbli ofruktbar,
ehuru lämpligen vårdad och öfvervakad, det skall göra bästa nyttan;
men spara intet arbete på den goda marken eller på den, som i sig
har förmågan att blifva god. Sträfvan hos all modern hjälp och
omsorg är helt och hållit sjuklig och dåraktig, enär den är en sorglig
motsats till denna stora princip. Välvilliga personer äro alltid
företrädesvis beskäftiga med det väsentligen dåliga och uttömma sina
krafter i försöken att få ett maximum af förstånd ur fånar och ett
maximum af dygd ur brottslingar. Samtidigt bry de sig ej om att
söka finna, och de om de också finna den, vägra de att aflägsna den,
den ständiga källan till fånighet och brott och låta det präktigaste
material i barnanaturen försummadt stryka omkring på gatorna till dess
det fördärfvats till den grad, att de känna sig skyndsamt manade att
intressera sig för detsamma. “
Huru sanna äro ej dessa ord! Vi taga ’knappast i en tidning som
ej innehåller något om ungdomens fördärf. Ligapojken och ligaflickan,
hur väl känna vi ej dessa två! Hvilka bittra klagomål välltra vi ej
öfver dem. Vi tala och skrifva så mycket om denna förvildade ungdom.
Oförstående stå där och skylla på “tidsandan". Skuldmedvetna borde
vi erkänna tidsandan vara vårt eget. verk.
Sorial Tidskrift. 9o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
