Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ruskin väckte samvetena i England och väckelsen gick vidare
öfver till Amerika — numera ungdomsklubbarnes förlofvade land.
Våra dagars filantropi har en helt annat fysionomi än fordna. Man
arbetar hellre med än för dem som behöfva hjälp. Den mänskliga
samhällsbyggnadens defekta delar kunna ej repareras utifrån, nej, inifrån
måste de göras starka och bestående. Det samhällslager som behöfver
regenereras kan dock ej alldeles på egen hand göra detta.
Tänker man sig de sociala reformerna sunda och varaktiga, måste
de framgå ur alla klassers hängifna samarbete. Hittills hafva de flesta
sociala bemödanden lutat antingen för mycket åt höger eller för mycket
åt vänster. Antingen hafva de tagit sig uttryck i vissa
samhällsför-bättrares ansträngningar att höja en viss klass eller också i massans
spontana, icke nämnvärdt uppmuntrade försök att bättra sin sociala
ställning. I några få fall — och dessa få fall sitta inne med de enda
utvecklingsmöjligheterna — smälta dessa tvänne grupper tillsammans.
Alla, som längta och tro på en ljusare framtid för folken, se i denna
sammansmältning den enda grunden att bygga på.
Den amerikanska kyrkoverksamheten bedrifver ett storslaget arbete
för att rädda ungdomen undan gatans frestelser. Men — ej endast
kyrkorna och de kristliga föreningarna gå i spetsen för denna rörelse,
privatskolorna och colleges göra det äfven. Rika collegemän och
kvinnor taga liflig del i den och offra på den både tid och pängar.
I alla dessa många klubbar och föreningar arbeta präster, läkare, jurister,
köpmän, handtverkare med en själfförgätenhet, en samhällelig
ansvarskänsla och patriotism, som i sanning är något värd att taga som
förebild.
Enligt de sifferuppgifter, som kristliga föreningarna samlat, finnas
i Amerikas gossklubbar f. n. nära 2 mill. gossar och i flickklubbama
minst lika många flickor, alla i åldern 10—20 år. Endast i
New-York finnas 300,000 gossar ur arbetsklassen, i New-Haven 15,000.
Af dessa tillbringa de flesta sin skollediga tid på gatan. Samma
förhållande existerar i alla större städer. Det är denna klass klubbarna
vilja nå. I de flesta större eller mindre samhällen har man efter råd
och lägenhet organiserat goss- och flickklubbar.
Har man ej råd att bestå sig med egna lokaler, upplåtas skolornas.
I klubbarna böra alltid finnas slöjdsalar, en gymnastiksal och ett par
läsrum med riklig tillgång på ungdomslitteratur och goda tidskrifter.
Klubbarna äro dels massklubbar, dels gruppklubbar. I de förra
uppgå medlemmarnas antal från hundra till femtusen, i de senare från
sex till tjugo. De finnas, som anse massklubbarna de verksammaste,
andra betrakta gruppklubbama såsom varande de mest ändamålsenliga.
För min egen del tror jag att ingen intelligent och skickligt ledd
massklubb kan lyckas utan att adoptera gruppklubbens idéer, ingen
gruppklubb kan lyckas kvarhålla och intressera sina medlemmar utan
att stå i liflig växelverkan med massklubben.
Hvad nytta göra dessa klubbar?
I hvarje samhälle löpa en mängd barn vilda i gator och gränder,
ej emedan de äro hemlösa, utan emedan hemmen äro sådana, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
