Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välvilligt bistånd från Gäfle Arbetarblad, står emelleitid ännu blott i
sin begynnelse.
Föreningens sammanträden och diskussioner — som i regeln
höllos hvar 14:de dag i Uppsalas Folkets Hus — ha under hela dess
tillvaro blifvit allt talrikare besökta. Där afhandlas dels de stora
principfrågorna (t. ex. “religionen som privatsak"), dels andra dagens
frågor (t. ex. “strejkbrytarnes behandling"), dels taktiska frågor rörande
föreningens agitationsarbete, dels praktiska socialdemokratiska frågor
(t. ex. “styckelön eller timlön"). Dessa diskussioner ha på sista tiden
ofta stått öppna för icke-medlemmar. Hvarje termins arbete slutas
med ett — strängt absolutistiskt — festsammanträde. Bland inbjudna
gäster, som i Laboremus hållit föredrag, må nämnas Ellen Key,
som talade för seminaristerna om “personlighet", Hj. Branting, som i
maj 1903 redogjorde för Norrbottniska malmfältsfrågan, och docenten
N. Stjernberg, som sistlidne vårtermin höll ett i Uppsala mycket
upp-märksammadt inledningsföredrag i rösträttsfrågan. Ett ständigt framhållet
hufvudsyfte med föreningens debatter har varit att drifva medlemmarne
till sociala studier.
Mer och mer har det blifvft ett föreningens främsta önskemål att
väcka studenterna till aktiv medverkan i arbetarrörelsen. Det är icke
någon lätt uppgift. Hufvudfienderna äro först och främst studietidens
längd samt inträsse- och kraftsplittring, hvaraf så många andligt vakna
studenter tack vare nations- och det månghöfdade föreningslifvet länge
lidit. Härtill kommer den svenska ungdomens kända sociala okunnighet
och nedärfda likgiltighet för politiken. Till sist studenternas ytterst
skärpta kritiklust och den gängse uppfattningen af socialismen som
okulturell och frihetsfiendtlig. Det är till stor del, men långt ifrån
utesiutande, med yngre Verdandister som Laboremus rekryterats.
Föreningen räknade vid föregående termins slut ett 50-tal medlemmar,
däraf 16 studenter (åtskilliga af Laboreums första studentmedlemmar
hade då lämnat staden). Af studenterna voro hälften socialdemokrater.
Ett förslag har nyligen så godt som enhälligt antagits, att blott
socialdemokratiskt sinnade personer hädanefter böra inväljas.
Laboremus har trots alla åsikternas skiftningar — den har t. o. m.
medlemmar af ungsocialistisk färg — alltid lyckats arbeta med samlad
kraft och dock hålla banan öppen för tankens fria kritik. Studenterna ha
aldrig från sina arbetarkamraters sida rönt något klasshat eller någon
misstro för bristande radikalism. Föreningen har ägt universalmedlet
för klassfördomames öfvervinnande: gemensamt arbete. Den har också
visat att detta arbete går bäst, när det bygges på gemensam
öfver-tygelse, och att det alls icke skadar förbrödringen, när det utlöper i
gemensam strid.
Erik Hedén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
