Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom dragare, hamnarbetare,
fabriksarbetare o. s. v. Och med detta
svält-födda folk tror sig den fyska
regeringen kunna »krossa Japan», såsom den
patriotiska termen lyder i de
censurerade ryska tidningarna. När skall
za-ren och hans män låna ett öra åt
Rysslands verklige patriot — Tolstoy? Hans
flammande skrift om situationen,
»Be-tänken eder!» påminner om Zolas
>J’ac-cuse» och gör nu sin rond i världen.
Ernst Liljedahl.
LITTERATUR,
Den svenska kvinnorörelsen af fil. d:r Lydia Wahlström. Heimdals
folkskrifter n:r 84. Pris 45 öre.
Med denna klara och öfversiktliga framställning af den svenska
kvinnorörelsens historia och nutidsuppgifter har föreningen Heimdal gjort de socialt
intresserade en mycket välkommen tjänst. Och genom att öfverlåta brochyrens
författande åt en akademiskt bildad kvinna, som vet att godtköpsdogmen om
mannens ännu verkande urtidsbarbari mot kvinnan, behöfver revideras af
historisk vidsynthet, har Heimdal kunnat garantera ett synnerligen godt inlägg
i den aktuella kvinnofrågan. D:r Wahlström börjar sin broschyr mea en erinran
om mannens naturgifna plikt att i det forna samhället, där muskelkraften stiftade
lagen, vara kvinnans beskyddare. Men civilisationen förandligar rättsbegreppen,
och hvarje förmyndarskap bör arbeta på sin egen obehöflighet. Kvinnans
frigörelse är därför ett med kulturens framsteg. Redan Geijer, framhåller förf.,
påpekade att kvinnans ställning i samhället är en förträfflig gradmätare på civilisationen.
Efter att ha följt den svenska kvinnan genom 1700-talet berör förf.
lagstiftningen angående kvinnan under midten af 1800-talet och kommer därefter
in på Fredrika Bremers lifsgärning, som bildar epok i den svenska kvinnans
historia. Så redogöres för kvinnorörelsens första ledare och principer, olika
kvinnosaksorganisationer, särskildt Fredrika Bremer-förbundet och dess
verksamhet, kvinnornas fackförbund i Stockholm, den kvinnliga rösträttsrörelsen och till
sist ett angifvande af de önskemål och utsikter, som arbetet på kvinnans
rättsliga ’ställning syftar till i våra dagar. En viktig reform betonas särskildt,
nämligen lika lön för lika arbete, och förf:s argumentering för denna reform är
nog fullt bindande.
Broschyren är skrifven med den måttfullhet, som i allmänhet utmärkt de
offentligt arbetande kvinnorna i vårt land, ett föredöme, som männen behöfde
taga efter och som just visar det idévidriga i det gamla motståndet till kvinnans
deltagande i det offentliga lifvet. Det är icke för hemmets lugna vrå utan för
samhällets stormiga vidder hon skall uppfostra och härda sitt barn, men hur
begära att hon skall duga till det kallet utan kunskap om detta samhälle? Och
en sådan kunskap kommer ej utan delaktighet i lagstiftningsarbetet. Hon kan
icke bruka ett verktyg, som man nekar henne att öfva sig med. Till sist gäller
det dock att staten står öfver kvinnans eget intresse, och just därför är det
statsfientligt att undandraga ett lands officiella ledning den kvinnliga kraften
med dess säregna och oersättliga fond af dess intelligens och dess sedliga
halt. Det finns nämligen en könsskillnad, som är djupare än all modern
köns-psykologi och erotik ana, och det är hvad redan Svedenborg lärde: kvinnan är
evigt kvinna och mannen evigt man. Och det samhälle, som ej grundar sitt
lagstiftningsarbete från dessa två evigheter, bygger på förgängelsens grund.
Må d:r Wahlströms välskrifna och innehållsrika broschyr vinna insteg i
tusen hem. , Ernst Liljedahl.
där af 200 byar ej mindre än 128 aldrig
göda sin jord. Denna utpinas,
ogräset frodas, och kulturväxterna urarta.
De hveteproducerande bönderna äta
själfva aldrig hvetebröd, och till och
med rågbröd anses som en lyx. Ofta
slår skörden fel, och hungersnöden är
kronisk. Allt detta påskyndar
böndernas emigration till de ryska städerna
eller utlandet. Så voro år 1897 ända
till 47 procent af staden Kasans
invånare inflyttade bönder, som tagit plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
