Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af honom valda senaten, som bestod af tolf senatorer, en konsul och
två censorer. Senaten utgjorde en slags högsta domstol, dit alla
sådana saker hänskötos, hvilka läraren hyste betänkligheter att utan
vidare själf afgöra. Rättegången fördes med mycken högtidlighet,
anklagaren och den anklagade höllo offentliga tal, konsuln upptog rösterna
och afkunnade senatens dom. Domens verkställighet var anförtrodd åt
diktatorn. Att väljas till ett af de ofvannämnda förtroendeämbetena
ansågs som en stor utmärkelse och ett värdigt mål för medborgames
sträfvan.
Ingenting är nytt under solen, heter det. Allt gammalt går igen kan
man också säga — om än det sker under nya former. I Nya världen
finnes i våra dagar en skolrepublik, som naturligtvis icke sökt sin
förebild hos de gamle romame, än mindre hos Trotzendorf, om hvilken den
nya republikens grundläggare sannolikt saknade all kännedom. Den
är som man kunde vänta rätt och slätt bildad efter mönstret af Förenta
staternas författning.
För fjorton år sedan tog en affärsman i Newyork, mr W. R. George,
ett antal pojkar från världsstadens ohälsosammaste gränder med sig
ut på landet, för att de där under sommarmånaderna skulle få andas
frisk luft. Det var en skara som hämtat största delen af sin moral
och sitt lefnadsvett från gatan och icke få af dem hade sina namn
in-skrifna i polisens annaler. Sommarkolonien upprättades .i närheten af
staden Ithaca, där mr George själf uppvuxit på en farm i West-Dryden.
Somliga pojkar upptogos af farmare i trakten — släktingar eller vänner
till mr George — andra, ungefär halfva antalet, bodde tillhopa
i ett och samma hus under hans egen tillsyn. Redan följande år
skaffade han sig emellertid tält och slog ett läger, där han härbergerade
något öfver 200 barn i fyra veckor.
Hans erfarenheter voro icke precis uppmuntrande. Den stillsamma
jordbrukande befolkningen i näjden fann sin frid och sin egendom
betänkligt hotade af den laglösa, ungdomliga invasionshären. Å andra
sidan bar för pojkarna vistelsen ute på landet endast i ett afseende
de goda frukter, deras välgörare hoppats: de blefvo kroppsligen stärkta,
de bleka kinderna fingo färg och ögat glans. Men de blefvo
samtidigt fordrande och uppstudsiga och den nyvunna spänstigheten blef
endast ett nytt hjälpmedel för ett framgångsrikt vagabondlif efter
hemkomsten till Newyork.
Försöken fortsattes emellertid under följande år. Sommarkolonien
ställdes under strängare disciplin delvis med bistånd af vuxna
medhjälpare. För att skydda ungdomarne från att “pauperiseras", såsom
uttrycket lyder på engelskt tungomål, d. v. s. att utan blygsel eller till
och med under pockande på sin rätt mottaga allmosor i stället för
arbete, infördes den regeln, att en hvar skulle med sina händers
arbete gifva åtminstone någon ersättning för föda och kläder. “Intet
utan arbete “ var den själf hjälpens lösen som redan nu gick öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
