Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då jag börjat att citera auktoriteter vill jag här ytterligare anföra
ett par uttalanden, det ena af en bland de främste tänkame på den
sociala uppfostrans fält, det andra af en handlingens man, som kanske
mer än någon i Förenta Staterna haft tillfälle att själf gripa in i den
sociala utvecklingen.
Charles W. Eliot, president för Harvard universitet, sammanfattar
i följande ord hvad han räknar som ungdomsrepublikens särskilda
förtjänst: den framkallar produktiv själfverksamhet; den vädjar ständigt
till sådana driffjädrar hos barnen som bibehålla sin kraft då de blifvit
vuxne; den söker oaflåtligt att hos medlemmame af det ungdomliga
samhället utveckla förmågan af själf styrelse.
Och Theodore Roosevelt, president i den stora republiken, hälsade
med följande oförbehållsamma ord de unga medborgame i den lilla,
då han under presidentkampanjen gjorde ett besök i Freeville:
“I eder präktiga Republik söken I att förverkliga just de ting
som också jag arbetar för: arbetets heder och grundsatsen att skilja
mellan rätt och orätt. Och det energiska, framgångsrika sätt, hvarpå
ni skrider till verket, har vunnit min aktning och min respekt. Jag
räknar mitt besök här för ett af de angenämaste tillfällena under min
resa, ty här behöfver jag icke hålla tal till mina åhörare, utan mina
åhörare tala till mig.“
Af det som jag här anfört lärer klart framgå att
ungdomsrepu-bliken bland allvarligt tänkande amerikaner tages på fullt allvar. Man
ler icke där, åtminstone icke med något föraktfullt löje, åt allt som är
nytt. Man förstår att det lif som efter mönster af de vuxnes samhälle
lefves i Republiken är allt annat än ytlig lek. Man fattar att det är
ett arbete ej för skolan utan för lifvet. Det finns ett gammalt ord som
heter: “barnalek—manna-allvar*.
Kanske kan detta lekande allvar eller denna allvarliga lek, hur
mycket man än må kunna lära af densamma, dock aldrig omplanteras i
annan jordmån än den amerikanska. Det är möjligt. Säkert är att det
icke kan ske med framgång, förr än dess nya hemland frambragt en
sådan klarsynt och ädel mästare i den sociala uppfostringskonsten som
den praktiske amerikanske affärsmannen W. R. George.
Ernst Beckman.
En ny bok i könsfrågan.
I.
De erfame och kloke äga ofta inte mer än ett sorgset löje
för dem som tro, att det månghundraåriga mörker, som hvilat öfver
mänsklighetens könslif, till sist skall vika för den klarnande dagen och
att denna redan nu förebådas af mångfaldiga tecken. Men i ett
hänseende åtminstone, det borde väl vara uppenbart också för de
klentrognaste, har likväl under de senaste årtiondena en afgjord vändning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
