Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhet! Den har uträttat större verk än att blott och bart betrygga
vårt släktes fysiska fortbestånd på jorden. Den kroppsliga
fruktsamheten har gjutit sig i själen och gjort också den rikare på fruktsamma
krafter. Det var vid dess glöd, som den första flamman af
människokärlek tändes, den har varit med och satt värme och fart i arbetet, när
skalderna och tänkarna spände sina syners hvalf öfver oss. Utan den
hade kärleken förblifvit oss okänd — kärleken, denna fagra och djupa
verklighet, som är det största undret på jorden näst den religiösa trons.
Ja, så vänligt stämd kan denna makt vara mot människorna, att den
alltjämt öser välsignelser öfver dem, äfven när de af något skäl se sig
nödgade att neka den följa sin längtan att skapa nya väsen. Möta de
den bara med förtroende och vänskap, böjer den gärna om och står
fram som andlig skaparlust i stället, tänder törst inom dem efter dåd
och tankar och skönhet. Sinnligheten är för oss allaj hvad hafvet är
för kustens fiskare, det starka, oroliga hafvet, jätten, som sköflar och
dräper, så länge människorna inte förstå att göra sig honom underdånig,
men som blir dem en allt värdefullare tjänare i samma mån deras
klokhet och styrka växa. Välsigna sinnligheten, det är hvad vi skulle
göra, och inte klaga öfver den eller förbanna den.
Vore det inte ett framsteg, om vår författares betraktelsesätt också
i detta ’stycke vunne spridning? Ser man på könskraften’ som på ett
ondt och vildt djur, med hvilket vi blifvit inneslutna liksom blott för
att kristligt pröfvas eller för att lära oss i grunden förstå faran och
uselheten vid allt jordiskt, då är det troligt nog, att man till sist också
får känna vilddjurständerna djupt borrade i sin själ; sinnligheten blir
lätt just hvad man tror honom vara. En positiv uppfattning också i
denna punkt är till den största hjälp i kampen, och endast en sådan
uppfattning borde ungdomen bibringas.
D:r Nyström framhäfver på flera ställen i sin bok, att man
ingalunda är sedlig, blott därför att man har så litet af element i sig, att
blodet aldrig går hett i ens pulsar och ingen längtan någonsin ropar
inom en efter kyssar och famntag. Han menar, att sådana
“kalla-naturer äro rätt vanliga, särskildt bland kvinnorna. Hans synpunkt här
sammanhänger med hans utprägladt positiva åskådning. Och visst har
han rätt i detta. Naturer sådana som dessa stå på intet sätt högre än
vi andra, de äro tvärtom vanlottade. “Rena“ äro de utan tvifvel, om
man med renhet menar något blott negativt, frånvaro af begär. Men
den etiska hänförelsen, de lysande kärleksdrömmarna, den öfversvallande
maktkänslan, all denna idealitet, som utgör de starkares företräde, därom
känna de intet. Och hvad är till sist det vi kalla sedlighet? Att
vara rik på själ. Sedligare blir man genom att fyllas med ständigt
mera själ — inte genom att uttömmas på natur. Ådrorna skola spännas
af varmt men på samma gång rent och mildt blod, och hela ens
väsen skall liksom brinna af själ: det är den sanna sedligheten.
Jag har redan en gång kommit att nämna ordet kärlek. Också
d:r Nyström rör sig med det ordet, och han använder det på ett sannt
och vackert sätt. Det är den sista förtjänsten, som jag vill anmärka i
hans bok, att han haft blick för en kärlek mellan man och kvinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
