Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den etiska undervisningen vara. Man skali lära den unge, hvad han
går miste om för sin egen personlighet, i följd af helt naturliga men
omutliga psykiska lagar, om han ger sig i träldom under sinnligheten
i stället för att stå rak och fri på egen mark och vara sinnlighetens
herre.
Jag påstår nu visst inte, att d:r Nyström skulle gett ungdomen
några inblickar af här antydda art. Upprörande slappt och lättvindigt
är i själfva verket det sätt, hvarpå han ordar om de för personligheten
menliga verkningarna af ett lif i sinnlig träldom. Jag skall i min
nästa uppsats söka belysa den saken. Men jag menar, att han medelst
sin gensaga mot den teologiska moralen med dess osköna
auktoritets-fruktan och dess frostiga negativism, genom sin kamp för en naturlig
sedlighet likväl visat på den grund, hvarpå en dylik positiv
moralundervisning kan byggas, och den enda grund, som håller.
Författaren opponerar äfvenledes mot det förakt för könskraften
och för kroppsligheten i allmänhet, hvilket, närdt af den teologiska
moralen, alltjämt håller sig kvar hos så många människor. “Kroppen
är ingalunda", säger han på ett ställe (sid. 24), “en låg, föraktlig materie,
såsom asketismen lärer, utan en underbar naturens skapelse, som alltid bör
vårdas för bevarandet af hälsa, krafter och lifslust och som för dess
skönhet bör beundras." Och på ett annat ställe: “Sinnligheten
utesluter ej idealitet; sinnlighet tillhör den friska människonaturen, och det
gäller blott att bevara och utveckla altruismen och de andliga
egenskaperna för att hålla sinnligheten inom vissa gränser." (Sid. 32.)
Också här har han gifvit uttryck åt ett känslosätt, som fått stor
makt bland» nutidens människor och hvars utveckling ibland oss nog
betecknar ett af de sista århundradenas allra vackraste framsteg.
Kroppen är oss inte längre fienden och fängelset, såsom den var det för
medeltidens pinade människor. Den är oss den djupa, varma myllan,
som omsluter själens fina rötter och ger dem näring, den är oss den
luft, hvaraf andens låga brinner. Asketismen — hvarmed jag här vill
mena den instinktiva motviljan mot kroppsligheten — var och är ett
svaghetstecken. Man hatade sinnligheten, emedan man fruktade den;
men man fruktar endast hvad man vet sig inte ha styrka nog att kunna
helt behärska. Att nutidsmänniskorna se med vänligare och ljusare
ögon på naturkraften hos sig, beror i många fall därpå, att anden inom
dem fått tryggare välde och förmått- omskapa naturkraften till klarare
harmoni med sig. Vi äro i färd med en “högre syntes" — för att
tala på tyskal — af kristendomens djupa medvetande om själens hälgd
å ena sidan, hellenismens och renässansens solfriska kropps- och
naturdyrkan å den andra. D:r Nyström har väl egentligen framhäft bara
det senare momentet i den syntesen; men det är något, som
sedlighets-förkunnama så sällan göra, att äfven det har sin särskilda förtjänst.
Visst är det sannt, att könsdriften gjort mänskligheten ondt. Kanske
det inte finnes någon makt, som stått den så hårdt emot i kampen för
dess skönaste uppgifter. Hela folk ha gått under främst därför, att de
inte lyckades bringa den kraften på dess rätta plats. Men å andra
sidan, hur stora skäl ha inte vi människor att skänka den vår tack-
Social Tidskrift. n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
