Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan ej värja sig från det intrycket, att hvad som orsakar skillnaden är
tyskarnes benägenhet, att låta stat och kommun inverka på och
kontrollera de enskildes lif. Detta gäller fattigvården, bostäderna, men
framförallt den utomordentligt långt genomförda arbetarförsäkringen mot
olycksfall, invaliditet och ålderdom samt sjukkasseväsendet. På dessa
områden är Tyskland ett mönsterland.
Arbetarnes ställning.
Men hurudan är arbetarnes ställning? En fråga omöjlig att besvara i
sin allmänhet. Vi kunna lätt i Berlin leta rätt på en hemindustri, som
betalar en veckolön å 6 kr. för 15—18 timmars arbetsdag, men det är
ej heller svårt att finna väl organiserade industrier, som redan understiga
normalarbetsdagens 8 timmar och
livars utöfvare kommit högre upp på
löneskalan än många tjänstemän.
Alla uppgifter stämma öfverens
därom, att det arbetas ytterst intensivt,
men att de tyska arbetarne tolerera en
behandling å la slaf som skulle vara
otänkbar i Sverige. Det patriarkaliska
tillståndet synes i storstäderna vara
ännu mer på retur än hos oss och
särskildt ge sig tillkänna genom
ständig växling af krafter å arbetsmarknaden.
Pä skyddslagstiftningens område har
man kommit ofantligt mycket längre
än hos oss. Ett besök å den storartade
utställningen af anordningar för
skyddande af arbetarnes lif och hälsa
öfver-tygar oss snart härom. Det visar sig
nämligen att såväl lagföreskrifter som
en massa på privat väg tillkomna skyddsanordningar samverka för att
minska faran af olycksfall och sjukdomar.
En socialdemokratisk kongress.
Vi ha kommit frani till arbetarnes Gewerkschaftshaus — Berlins
Folkets Hus, ej olikt Stockholms. Genom massor af arbetare, som äro
på väg till sina fackföreningslokaler eller till ölhallarne — som här
liksom öfverallt florera – komma vi fram till den största salen. Där
pågår för tillfället en socialdemokratisk kongress för Preussen, den första
i sitt slag. Den stora salen är öfverfylld af de 140 delegerade, som
sitta vid de radvis uppställda borden. På estraden tronar ordföranden,
veteranen Singer, omgifven af en stab medhjälpare. Öfver honom
blicka Marx’ och Lasalle’s statyer och vid sidan sitta två poliskonstaplar
- obligatoriska vid hvarje möte. Det är den gamle Liebknechts
efterträdare, Ledebour, som talar om landtdagsvalen. Den tyska
ordrikedomen förnekar sig ej häller här, men talet är knappast medryckande
och intresset föga lifligt bland åhörarne, af hvilka ytterst fä arbetare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
