Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så långt om vårt diskussionsämnes hygieniska och psykologiska
sidor. Det återstår att tala om dess etiska.
D:r Nyström har funnit de fysiologiska och de själsliga verkr
ningarna af ett afhållsamt lif utgöra allvarsamma “hämningar" för
personligheten; han drar häraf den etiska slutsatsen, att “öfverdrifter“ i
afhållsamhetsväg böra noga undvikas.
Abstinenslidandena äro emellertid inte ens hos det i verkligheten
ringa mindretal, som alls utsättes för dem, i allmänhet af särdeles svår
beskaffenhet. Det synes vanligen röra sig om rätt obetydliga krämpor
och obehag, tillfälliga yrseltillstånd, några sömnlösa nätter o. s. v. Det
skall sannerligen vara bra liten fart och härdighet i en “personlighet“,
som låter slikt verka nämnvärdt “hämmande" på sig. Och det hör nog
till de sällsynta undantagsfallen, att svårigheterna nå en högre grad.
Jag skulle här ånyo kunna åberopa mig på t. ex. Löwenfelds auktoritet.
För öfrigt — är det då så absolut säkert, att vi till hvad pris som hälst
skola undvika ens betydliga kroppsliga smärtor? Skulle det visa sig, att
vi hade stora själsliga segerbyten att vinna genom ett trofast lif i renhet,
så borde väl nervernas och fibrernas vedermödor räknas för ringa. Det
är en tarflig tro, att lifvet skulle vara så enkelt, att vi kunde glida
igenom det utan några som hälst lidanden — såframt vi eljest vilja
något med det. Frågan om vi skola lefva afhållsamt, så länge vi inte
kunna ge oss i verklig kärlek, är alldeles inte beroende på om
afhållsamheten bereder oss kroppsliga olägenheter eller inte. D:r Nyströms
slutledning från de hygieniska fakta till hans etiska norm är i sanning
alltför brådstörtad.
Att ett i sinnliga fantasier fjättradt själslif utgör en svår hämning,
kan däremot inte förnekas. Men denna hämning är, såsom jag nyss
påpekat, ingalunda oöfvervinnelig. Och här må ännu ett tilläggas: den
utväg, som d:r Nyström förordar, är fullständigt illusorisk. Det är en
mycket opsykologisk teori, att den fångne kunde vinna frihet bara genom
att gå ut och finna sig en kvinna. Hans fantasilif blir flerdubbelt
mera anfrätt och jäsande, sedan han på detta sätt gifvit efter; låt honom
blott för en tid söka hålla den tyranniske och hånande öfvermannen
stången, så skall han nog röna att så är. De förföriska bilderna fram^
träda i fräckare nakenhet och med vildare makt än någonsin förut;
han är sjufaldt mera förslafvad. Och ger han ständigt bara efter,
åt-nöjer han sig utan motstånd med den framsparkade trälens lif, kan det
nog hända, att han tidvis tycker sig se fienden fjärmad; men det beror
säkert endast därpå, att trälaögon så snart bli skumma i den hårda
tjänsten!
Men om afhållsamheten i regeln inte behöfver verka nämnvärdt
hämmande på personligheten, så gör ett lif i sinnlighet det så mycket
mera. Att d:r Nyström har så liten blick för den saken, det är den
värsta ytligheten hos honom. Det är värre än kälkborgerligt, det
år helt enkelt lättfärdigt. Han menar visserligen, att “afhållsamheten
bör iakttagas så länge som möjligt", och anför som skäl härför, dels
att den fysiska hälsan behöfver stärkas genom hvila hos könsorganen,
dels att “förståndet, hjärtat och karaktären" må utvecklas “till fördel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
