Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den äktenskapliga kärleken". Men det är också nättopp allt hvad
han har att andraga till förmån för ett afhållsamt lif. Och naturligen
ilar han genast att tillägga, att så snart den unge får några obehag af
sin afhållsamhet, så må han slunga den! Det är råd och varningar af
det slaget, som ange grundtonen i hans bok.
Redan hänsynen till det möjliga äktenskapet borde han dock ha
betonat med en smula starkare eftertryck! Han talar ju själf om ett
"själiskt element" i den äkta kärleken. Ja, det är just detta själiska
element, som blir så fördärfvadt genom de tidigare enbart sinnliga
förbindelserna. De försämra hela vårt sätt att känna gent emot det andra
könet och därmed också mot den vi en gång kora till vår vän genom
lifvet. Innerst ha vi väl nästan alla en djup trånad inom oss att till
sist få möta en själ, till hvilken vår egen trygg och lycklig kan nå in.
Men en sinnlighet, som du låtit bli brutalare genom att slött ge efter för
den, skall nog passa på och ställa sig emellan din själ och den andras,
och så höstar du mest bitterhet och leda — just som fallet alltjämt är
i väl de flesta äktenskap. Det går sannerligen inte så lätt att fuska
sig bort från sitt förflutna, som man gärna intalar sig, när man
återfaller i skolpojkstagen.
Hoppet om den verkliga kärleken bör dock alltid anses som något
underordnadt. Sinnligheten rycker oss ned i en lägre och tarfligare
sfär, där hågen förytligas och innerst blir hånfull och trött och där de
bästa krafterna inom oss förtvina. Lifvet är omätligt stort och rikt,
och vi skulle alltid gå framåt för att kunna upplefva så mycket däraf
som möjligt. Men sinnligheten fjättrar oss vid löjligheter och
oväsen-ligheter. Därför är det, i första rummet därför, som vi ha att lefva
i renhet. Det är för vår personlighets skull, sådan den är just nu.
Naturligen — afhållsamheten i och för sig är ju inte det
saliggörande. Den är ju ett blott medel, ett medel att nå den andliga
frihet, som sätter oss i tillfälle att på allvar lefva. Men den är det
enda medel som duger — så länge vi inte funnit den kärlek, som
helt förvandlar också vår sinnlighet till något så vekt. och själfullt, att
vi utan fara kunna tillåta den följa sin längtan. Och finna vi aldrig en
sådan kärlek, skall vår trohet mot krafvet till gengäld hjälpa oss att
bättre bära ensamheten. Att ett dylikt lif skulle hvila på något
medel-tidsaktigt förakt för sinnligheten, kan väl inte heller påstås. Det hvilar
tvärtom på en fördjupad vördnad för den — om också ännu mer på
vördnad för den egna personligheten.
Ehuru den rent individualistiska synpunkten på renhetskrafvet alltid
må betraktas som den öfverordnade, får den sociala aldrig förbises.
Det är min plikt mot hvarje människa att, om jag kan och det så
påfordras, förhjälpa henne till ständigt större frihet gent emot all oskön
och själsförkväfvande sinnlighet. Den plikten har d:r Nyström tydligen
fullkomligt slungat i hafvet, när han råder de unga männen att klara
sig ur knipan genom att skaffa sig älskarinnor. Vågar han också öfverta
det hemska ansvar, som de genom sådana brott ådraga sig? Kanske
menar han, att de hälst böra gå till de prostituerade; dessa äro ju i
alla fall så ohjälpligt hemfallna åt träldomen! En slik hjärtlöshet hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
