Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedt, skulle vara fråga om en undantagslagstiftning, och att åtminstone
fackföreningarnes rättsliga ansvar blott kunde försvaras enligt “den
borgerliga teorien, att den bokstafliga likheten inför lagen är högsta
rätt**, men att “i den proletariska verkligheten är denna likhet en
olikställighet". Äfven för oss framstår den bokstafliga likheten inför lagen
i alltför många fall som en faktisk olikhet, något som ofta blott är
en sida af den ekonomiska ofrihet, som den formella induviduella
friheten kan innebära. Men fackföreningarne äro just medlet att upphäfva
arbetarnes ofrihet och olikställighet gentemot medkontrahenten i
arbets-aftalet, och detta har, som bekant, stundom lyckats därhän, att den
faktiska öfvermakten kommit i de organiserade arbetarnes hand. Därmed
är ock nyss anförda skäl mot äfven fackföreningarnes ansvar för
aftals-brott vederlagdt.
Kan sålunda ur principiell synpunkt ej invändas något emot ett
sådant kraf, så återstå dock andra frågor att besvara. En af dessa är
den, om tiden verkligen är inne för en lagstiftning på detta område.
Det saknas ej skäl till det antagandet, att dessa förhållanden i vårt
land ännu förete alltför litet fasta ytterlinier, och på samma gång bör
man taga hänsyn till, att den frivilliga rättsordning, som genom
arbets-gifvames och deras ännu i sin första utveckling stadda organisationers
strider och förhandlingar med fackföreningarne faktiskt håller på att
växa fram, sannolikt skall bana vägen för en å båda sidorna klarnad
uppfattning af rättens och billighetens kraf, och ätt en blifvande
lagstiftning skall stå säkrare på en sådan erfarenhets grundval. Det vore
ödesdigert att på detta område begå misstag genom att skapa lagar,
som ej kunde upprätthållas.
Erik B. Rinman.
En social utställning.
Arbetarskyddet och arbetarförsäkringen äro sena historiska begrepp.
För några tiotal år sedan kände man dem knappt till namnet. Då
riktade arbetarne, förklarligt nog, sitt hufvudintresse på uppgiften att
föröka sina inkomster och den stora allmänhetens sociala arbete bestod
då — såväl som nu — att bota de refvor som uppstått i
samhällskroppen. Den utveckling som industrien såväl som socialvetenskapen
sedan dess tagit har emellertid påvisat, att det är lika viktigt att
förekomma olyckor och sjukdomar samt trygga arbetarnes ställning vid
oförmåga till arbete. Den alltmer fulländade yrkesinspektionen och
fabrikslagstiftningen samt den därmed nära förbundna arbetarförsäkringen
äro frukter af denna uppfattning.
Ett lifligt intryck af den betydelse som numer tillmätas dessa nya
yttringar af en sund socialpolitik får man genom besök å utlandets
sociala utställningar; sådana förekomma i Wien, Amsterdam, Brtissel,
Zfirich, Berlin m. fl. städer, i några fall sedan 15 år tillbaka. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
