Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialpolitik på Nya Zealand.
Staten och kooperationen.
Jordbrukskolonier på statens mark.
Hvad en ärlig, klok, demokratisk, från folkets djupa led utgången
regering kan uträtta på den sociala lagstiftningens väg, ger Nya
Zea-lands historia under de sista 15 åren ett glänsande vittnesbörd om.
För att gifva läsaren en klar föreställning om, hvad som under loppet
af knappast 15 år uträttats, vilja vi i korta drag söka ge en bild af
tillståndet i landet omkring 1890.
Ehuru Nya Zealand i fråga om naturförmåner, klimat o. d.
mycket väl kan täfla med jordens Öfriga öriken, England och Japan, hvilka
hvardera ha en befolkning af 40—50 milj., visade Nya Zealand på
slutet af 1880-talet med en befolkning af omkring 500 tusen personer
redan tydliga ansatser till “öfverbefolkning". Detta nya af naturen
rikt välsignade land befanns vara behäftadt med samma brister och
svagheter som de äldre länderna. Genom växande emigration, arbetslöshet,
fattigdom och nöd närmade landet sig, enligt ledarnes egen utsago,
ruinens brant. “Vi hade soppkök“, yttrade nuvarande statsministern
Richard J. Seddon några år längre fram, “husvilla? tomma hus, män
utan arbete, kvinnor och barn, som saknade bröd. Detta var hvad vi
funno på N. Z. 1890. Det var ett land, där ett fåtal voro
öfvermåt-tan rika, men där massorna voro förnedrade och utarmade. “ Orsaken
till eländet låg emellertid klart i dagen. Reformvännerna insågo
tydligt, att N. Z:s förbannelse var dess monopol. Under 70 och 80 talet
hade det lyckats enskilda personer att monopolisera alla naturliga
rikedomar och därmed så godt som allt näringslif. Här fanns “monopol
i jord, eld och vatten", yttrar den amerikanske författaren H. D. Lloyd,
hvilken gjort årslånga studier med hänsyn till landets samhällslif,
eftersom ej blott åkerjorden utan äfven landets rika kollager, skeppsfart,
penningar m. m. voro monopoliserade. En enda person kunde vara i
besittning af många tusentals hektar bördig åkerjord, där dock blott
fårhjordar betade, hvars skötsel endast kräfde ett fåtal arbetare. Ägarne
tjänade under loppet af blott få år stora förmögenheter och drogo sig
därefter tillbaka till London för att där njuta frukterna af sitt “arbete
JVled tanken härpå yttrade den bekante statsmannen W. P. Reeves i
parlamentet 1891: “De stora jordegendomarna hafva medfört svåra
missräkningar, hindrat framåtskridandet, ruinerat industrien och varit en
förbannelse genom deras förtryck under de sista tiotal åren. Tusenden
af familjer, tiotusentals kolonister hafva af de stora jordägame drifvits
i landsflykt."
Redan 1878 hade Nya Zealands store statsman sir George Grey,
uppenbarligen påverkad af J. St. Mill och andra författare, lyckats
genomföra en slags beskattning af jordvärdet i syfte att motverka jordmonopolets
värsta följder; men i kraft af då rådande rösträttsordning lyckades det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
