Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På frågan om stat eller kommun är
bäst ägnad att handhafva försäkringen,
svarar förf. med att framhålla
kommunens och dé själfständiga, smärre
för-säkringsanstaltemas företräde . framför
en statens centralkassa.
Arbetslösheten är af ytterst lokal natur, och såväl
för tariffbestämning som kontroll är
försäkringsområdets litenhet fördelak-
^Én annan mycket naturlig utväg är
emellertid, att fackföreningarne åtaga
sig försäkringen. I Basel upprättades
sålunda 1901 en frivillig
försäkringskassa, som förvaltas af
arbetarsekre-tariatet och mottager ett fast tillskott
från kommunen. T en del belgiska
städer bidrager kommunen till s. k.
»Fonds de Chömage», hvilkas uppgift
är att proportionsvis understödja
sådana fackföreningar, som hafva
arbetslöshetskassor. De oorganiserade arbetarne
äro icke uteslutna, men försöken att få
dem med ha rönt föga framgång.
Slutligen har det talats om att bilda
neutrala föreningar för
arbetslöshetsförsäkring med offentligt understöd och
under offentlig kontroll. Motion om
lag angående statsunderstöd till dylika
kassor har under de två sista åren
väckts i danska folketinget.
Bland de tekniska svårigheterna
kommer i främsta rummet
tariffspörs-målet. I beräkningen måste ingå det
normala antalet arbetslediga dagar inom
kassans klientel, men på grund af
arbetslöshetens växling till ort, tidpunkt och
yrke är detta nästan omöjligt att
fastställa. Att yrkena måste uppdelas
i risk-klasser, ungefär som nu sker
inom brandförsäkringen, är dock
tydligt.
Försäkringen bör ej befatta sig med
s. k. kronisk arbetslöshet, d. v. s. dem
som ej vilja eller ej kunna arbeta.
En tidsbegränsning för understöds
utbetalande bör sättas. Hvad den
normala arbetslösheten inom vissa yrken,
t. ex. målare- och murarefacket, angår,
är det starkt ifrågasatt, om den skall
medtagas i försäkringen.
För att afvärja missbruk, bör det
sättas en »karenstid», d. v. s. medlem
skall ha betalt bidrag under viss tid
(t. ex. 1 år) för att berättigas till
understöd. Praktiskt är äfven att
försäk-ringskasssan står i förbindelse med
arbetsförmedlingsanstaltema.
Den genom sträjker och lockouter
framkallade arbetslösheten måste väl i
allmänhet anses falla utanför
försäkringens område. Men förf. framhåller
de stora kraf på omdöme och
kommersiell insikt som ställas på
försäk-ringsstyrelsen, enär fall kunna uppstå,
då lönetariffrågor — indirekt —
lämnas till dess afgörande.
Blott erfarenheten kan dock erbjuda
ett försäkringssystem, hvilket förmår
fylla den lucka, som arbetslösheten nu
betecknar i den sociala mekanismen.
En social £l,’‘?"n“S “"g’01"J™":
undervis- °]er attJ11 ,vå,ren. 5PPHas
“3”^„ af en flickskola i Berlm-
Zehlendorf. Detta blir det
första försöket i Tyskland
till en systematisk, sammanhängande
undervisning i den ännu i sin linda
varande vetenskap, som tyskarna
benämna »Volkspflege», och som omfattar
folkbildningen och det sociala
förbättringsarbetet. Naturligtvis komma i
of-vannämnda anstalt speciellt områden
för den sociala kvinnoverksamheten att
behandlas. De olika ämnena blifva:
allmän folkuppfostran, det sociala
arbetets organisation, statsmedborgerlig
uppfostran, folkbildning, konstens popula-1
risering, sedlig och religiös uppfostran.1
Vidare anordnas besök i allehanda
kommunala, industriella, kyrkliga och
humanitära inrättningar, eleverna
deltaga i arbetet vid bamkrubba och
kin-dergarten, närvara vid undervisning i
huslig ekonomi och vid
museiförevis-ningar, besöka populära
konstutställningar, koncerter, föreläsningar m. m.
— Närmare upplysningar lämnas af
prof. D:r Zimmer, Berlin-Zehlendorf.
(Ethische Kultur, febr. 1905.)
En ny världsutställning
1 Paris år 1909 diskuteras
JKifI/»5v^redan i Frankrike.
»Frank-rike får ej öfvergifva en
lif nlil ärorik tradition», yttrade
kar en ledamot af
deputerade-kammaren. Med
anledning häraf ha några deputerade
framkommit med förslag om anordnandet
af en utställning framställande
arbetarens lif och villkor i alla land vid
närvarande tidpunkt. En dylik utställning
skulle helt visst göra Frankrike större
ära än upprepandet af en
världsutställning som man dessutom tröttnat på.
— Men, invänder man, skall en sådan
exposition kunna göras tilldragande
— ej blott för lagstiftare och
sociologer — utan för den stora massan ? Att
ögonens förnöjelse, som mängden söker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
