Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle vara så absolut nödvändiga för bondebefolkningen i de egentliga
skogsbygderna. Hr Lindhagen anser — och såsom oss synes med
full rätt — skillnaden mellan ett hemmans “ stödskog “ och “umbärliga
skog* vara något artificiell och komma att i afsevärd mån
motverka bondeståndets utvidgning genom hemmansklyfning, såvida man
ej skulle lyckas att på grundvalen af detta skiljande åstadkomma
för kommunerna gemensamma allmänningsskogar. Vidare kan hr
Lindhagen ingalunda gilla kommitterades åtgärd att från lagförslaget
undantaga större delen af Gäfleborgs län, och vi instämma i hans
undran, *hvarför det ej skall vara något allmänt intresse att det
finnes ett själfägande bondestånd äfven inom t. ex. Delsbo och
Ljusdals socknar, i hvilka bolagens egande mantal under tiden 1885
—1900 ökats i den förra socknen från 3,9 till 15,3 och i de senare
från 12,2 till 41,1 proc. af hela mantalet*.
Tyvärr medger ej utrymmet någon redogörelse för reservationens
öfriga delar, vidare än att reservanten med kraft framhåller
nödvändigheten af en effektiv begränsning af bolagens kommunala rösträtt
samt, i likhet med många andra ärliga norrlandsvänner, ifråga om det
nu så modäma projektet om en inlandsbana i Lappland parallelt med
norra stambanan ställer sig, om än mera i förbigående, på en mera
nykter, praktisk och möjlig ståndpunkt än majoriteten, hvars
framställning i denna sak synes honom ‘vara alltför fantastisk*.
Men *audiatur et altera pars*. Väl tycker man vid studiet af
betänkandet, att intet skulle kunna med fog sägas mot majoritetens
sol-klara utredning, men det är ju alltid af intresse att se motsidans skäl
och stridssätt, så mycket mera då man visste på förhand, att den
norrländska bolagsmakten här sändt sina bästa trupper i elden och att dessa
haft obegränsade ekonomiska hjälpmedel till sitt förfogande. Aktstycket
är äfven i denna del värdt att läsas. På anmälaren har dtfck
minoritetens §krift verkat mera som advokatyr för en sjuk sak, än såsom en
opartisk utredning; ytterst egendomligt förefaller det ock, att
minoriteten ej tillåtit öfriga kommitterade att före tryckningen taga del af
reservationerna, som “skulle endast konfidentielt af lämnas till sekreterarenu K
Naturligtvis har ej minoriteten kunnat förneka alla missförhållanden,
men den har så ängsligt bemödat sig att skydda sin “hufvudman",
bolagsmakten, att man sökt fri taga honom från snart sagdt allt
ansvar. Man begår sålunda det svåra logiska felet att bevisa för mycket.
Hvad skola väl vi äldre norrlänningar, som sett och hört så mycket på
nära håll, säga t. ex. därom, att minoriteten t. o. m. förnekar den
vanliga bolagstaktiken att genom skiftessökande framtvinga
hemmansför-säljningar? Hrr reservanter fordra äfven i detta fall, på vanligt
sak-föraremanér, “bevis*. Äro då hrr Kempe, Claéson och Lindman
verkligen alldeles okunniga om denna gamla, bepröfvade* taktik?
Reservanterna tala gärna om inbillade farhågor, overkliga synpunkter och
konstlad opinion i norrlandsfrågan. Voro väl dessa tusendetals djupt
bekymrade uttalanden af hemmansägare och kommuner grundade på
1 Jåmf. Betänk, sidd. 383 och 384.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
