Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidigaste traditionerna och historiska meddelandena om egyptiers,
baby-loniers, grekers, romares och andra folks politiska organisation, krig
och konungar samt något litet om deras “samhällsskick och odling“.
Utan en föregående grundläggande kurs i modäm samhällskunskap torde
denna historiska undervisning vara pedagogiskt nästan förfelad. Innan
man låter de unga läsa om “statens“, “samhällets“ och “odlingens“
historia, måste man sörja för att de hafva någon reda på, hvad stat,
samhälle och ordning äro för slags företeelser. Sedan de unga lärt
sig urskilja de enklaste dragen af det närvarande politiska och kulturella
samt ekonomiska samhällets organisation och nutidens politiska och
rättsliga, religiösa och etiska samt ekonomiska åskådningssätt, skall
begäret efter socialhistorisk kunskap, lusten att få veta hur dessa ting
uppstått och så småningom blifvit hvad de nu äro, med lätthet kunna
väckas af läraren. Lärjungen vet då, att han läser “historia“ som en
hjälp att bli bättre hemmastadd i sin egen tid. I det han söker denna
hjälp, får historieläsningen sitt rätta värde för hans samhällsvetenskapliga
bildning.
Det är en falsk uppfattning af utvecklingsläran, om man tror, att
barn lättare förstå de samhällsförhållanden och sociala idéer, som
existerade för två eller flera tusen år sedan än de samtida, därför att
de förra äro primitivare än de senare. Primitivet är ej liktydigt med
enkelhet och lättfattlighet. Vi kunna aldrig fullt förstå något annat
samhällslif än det vi själfva lefva. Ju aflägsnare från detta en social
företeelse är, desto svårbegripligare.
Fastare grund för våra barns allmänna sociala uppfostran äga vi,
om vi stadigt rikta deras blickar på vår egen religion och etik, vår
egén humanitet och kultur, vår egen idealism och samhällskänsla, som
äro igenkänneliga äfven för barn uti deras medmänniskors ord och
handlingar, uti våra lagar, och kulturella institutioner samt uti vårt
näringslifs så väl som vårt familjelifs, vårt kommunallifs och statslifs
organisation och anda.
I stället för historieundervisning bör skolans lägre klasser bjuda
på den förberedande och inledande deskriptiva samhällskunskapen i
samband med social åskådningsundervisning.
I mellanklasserna fortsättes denna undervisning, men därjämte
meddelas historisk samhällskunskap — främst politisk och ekonomisk
historia samt därnäst religionshistoria, vetenskapshistoria och konsthistoria
(däri inräknad “litteraturhistoria“). I gymnasieklasserna, slutligen,
studeras teoretisk samhällskunskap vid sidan af deskriptiv och historisk
dylik. Särskild vikt bör läggas vid att gifva den mognade ungdomen
en inblick i rättens och moralens utvecklingsförlopp och inbördes
förhållande. Om skolans uppgift är att gifva allmän medborgerlig
bildning, måste hon sörja för att hennes abiturienter äro “mogna“ i den
mening, att de äro förtrogna med samtidens mest aktuella
moraliskrättsliga samhällsproblemer. Hit höra spörsmålen om brott och straff,
om egendomsrätt och egendomsmoral, om ekonomisk rätt och moral,
om politisk rätt och moral, om sexuell rätt och moral
(äktenskapslagstift-ning, kvinnofrågan, prostitution), om statskyrka och religionsfrihet o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
