Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svaghet, men kan icke lämnas utan beaktande. En lagstiftning, som ville
tvinga jordegaren att i större eller mindre utsträckning vidkännas kostnaden för
de, låt vara nyttiga och ekonomiskt väl beräknade, förbättringar en driftig
arren-dator vidtoge med hans egendom, skulle i många fall komma att verka såsom
ett medel att afskräcka från upplåtelse på arrende och nödga jordägaren att för
skötseln af sin jord anlita andra utvägar, hvilka måhända lämnade honom ringare
utbyte än en arrendeupplåtelse, men åtminstone icke utsatte honom för
ekonomiskt äfventyr. Såsom allmän och tvingande regel är detta system icke med
nuvarande förhållanden möjligt att använda i vårt land. Fortfarande såsom
hittills Järer det få öfverlämnas åt kontrahenterna själfva att i sådant hänseende
träffa de bestämmelser, som för hvarje särskildt fall kunna befinnas lämpliga
och med deras intressen förenliga. Endast så till vida har Beredningen trott
utvecklingen 1 denna riktning kunna genom lagstiftningen befordras, att förslaget
dels tillerkänner arrendatorn en i förhållande till nu gällande lag ökad rätt till
ersättning för botande af brister, som vid tillträdet befunnits (§ 10), dels
under vissa förutsättningar gifver arrendatorn godtgörelse för ett särskildt slag
af jordförbättring, nämligen täckdikning (§ 17). Icke heller dessa bestämmlser
äro emellertid af tvingande natur.“
§ 17 i förslaget är af denna lydelse:
“Låter arrendatorn efter plan, som uppgjorts af statens landtbruksingenjör,
å fastigheten verkställa täckdikning med användande af tegelrör, vare jordägaren
pliktig att, sedan arbetet blifvit behörigen utfördt, till arrendatorn utgifva
ersättning för så stor del af kostnaden, som motsvarar värdet af de nedlagda rören.“
Till nu lämnade redogörelse för lagförslagets ståndpunkt i
ersättningsfrågan må blott fogas den anmärkningen, att beredningens
resonne-mang ingalunda synes öfvertygande, då där talas om den afskräckande
verkan obligatorisk ersättningsskyldighet skulle medföra. Och äfven
om den uttalade farhågan skulle visa sig riktig, torde för
åstadkommande af goda arrendeförhållanden ersättningsskyldigheten vara af så
stor vikt, att införandet däraf säkerligen skulle mer än uppväga
olägenheterna.
I fråga om arrendeaftalets form har lagberedningen icke velat gå
så långt som att göra den skriftliga formen ovillkorlig, utan stannat
vid att föreskrifva, att arrendeaftal “skall upprättas skriftligen, där ej
upplåtaren och arrendatorn annorlunda åsämjas“, d. v. s. skriftligt
aftal betraktas såsom det regelmässiga, och muntligt aftal blir gällande
endast så framt af själfva aftalet eller af omständigheterna i öfrigt kan
anses framgå, att partema vetat binda sig redan vid ett muntligt aftal.
Äfvenledes medför det muntliga aftalet såväl för jordägaren som för
arrendatorn i flera afseenden mindre säkerhet än det skriftiga, något som
naturligtvis är ägnadt att främja användningen af den lämpligare
skrift-ligare formen.
Underhållsskyldighet skall såsom hittills åligga arrendatorn; han
skall “väl häfda jorden samt vårda och underhålla byggnader och öfriga
fastighetens tillhörigheter, så att icke något under arrendetiden försämras. “
Däremot skall — också liksom nu — arrendatorn icke vara skyldig
att verkställa nybyggnad. Sådan skyldighet har emellertid ej heller
ålagts jordägaren i annnat fall än då byggnad genom vådeld eller
annor-ledes utan arrendatoms vållande blir förstörd eller sd skadad, att
nybyggnad erfordras, samt byggnaden icke utan olägenhet kan undvaras,
alltså blott i undantagsfall. Vill arrendatorn eljest uppföra ny byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
