Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vas å andra sidan sitt högt skattade
och flera gånger med framgång använda
vapen, sträjkrätten. Detta gaf, sedan
begäran om den ofvannämnda
paragrafens strykande och utarbetandet af
en särskild disciplinärlag för
jämvägs-och postbetjänte afslagits, anledning
till sträjkens förnyade utbrott den 17
april. Försök gjordes att åvägabringa
generalsträjk, men utan framgång.
Regeringen visade sig fullt rustad för
sträjken. Driften upprätthålles af
militär och linjerna bevakas. Den
offentliga meningen är enhälligt emot de
sträjkande, och inom dessas egna led
härskar ej heller enighet. Allt tyder
på, att kampen kommer att bli
resultatlös.
Med den belgiske
* bildhuggaren Constantin
Meunier f. Meuni«B bortgick en
konstnär, hvars hela lif varit en
målmedveten insats i arbetarklassens
sociala frihetskamp. Själf fattigmansbarn
lärde han tidigt känna tillvarons
skuggsidor, och som konstnär tvekade han
ej om sitt område; han blef
arbetar-lifvets och fabriksdistriktens skildrare.
Under åratal lefde han midt i “det
svarta landet", där luften är tung af
sot och rök, och där den dystra,
pinande fulheten blott afbrytes af skenet
från ugname mot den svarta
bakgrunden. Här målade han arbetarfolkets
hvardagssläp, deras vandring till
fabriken i den mörka, disiga vintermorgonen,
deras väntan att hissas ned i grufvan,
hemvändandet om aftonen. Han målade
deras trötta liknöjdhet, deras slöhet
och deras resignation — ett torrt,
magert folk, ett lif i mörker utan sol och
luft och glädje. Först vid 55 års ålder
slog Meunier sig på den konstart,
skulpturen, där han skulle nå sin
egentliga storhet och ryktbarhet. Hans
ämnessfer förblef densamma. Det hvilar
en monumental höghet öfver Meuniers
skapelser, arbetets allvar och
höghet. Han har själf stått beundrande,
gripen, förskräckt inför tålamodet, den
undertryckta men jäsande kraften hos
arbetarmassan, kulturens obelönade
grundbärare, och hans konst är det
direkta uttrycket för hans medlidande
och indignation. Meunier var i konsten
hvad Zola var i litteraturen, den sociale
sanningssägaren, och sanningar
framburna i konstens kristallisering tränga
till folkens samvete snabbare än
volymer bevismateriel.
cfcu^c/zrir Betänkandet öfver den
a* tysk3 rikskanslären
1902 päbjudna och af
kvinnor. yrkesinspektionen
verkställda undersökningen af
fabriksar-beterskornas arbetstid föreligger nu i
tryck. År 1902 sysselsattes i tyska riket
813,560 vuxna arbeterskor. Af dessa
arbetade 379,555 eller 46 proc. mer än
10 timmar dagligen. Häraf komma
246,765’ på textilindustrien. De flesta
yrkesinspektörerna uttala sig för
nödvändigheten af en lagstadgad
10-tim-marsdag för arbeterskor. – Motion
härom har likväl i år afslagits af tyska
riksdagen. — Vidare förordas en
förlängning af middagsrasten från 1 till
IV2 timme samt en betydligt förkortad
arbetsdag å lördagar och
helgdags-aftnar, önskligheten om förbud mot
kvinnligt arbete inom giftindustrier,
vid brännugnar, upphettade
emaljerings-verkstäder, byggnadsarbeten m. m.
framhålles likaledes kraftigt. Slutligen
tillrådes en höjning af skyddsåldern
för minderåriga i förbindelse med en
utveckling af fortsättnings- och
yrkes-skoleväsendet.
Ett stort ’i‘8Ä
hemlösa gossar ämnar
lårlingshem .Der frei*nUge Erzie.
hungsbeirat- upprätta i Berlin. Ett hus
i stadens medelpunkt är redan inköpt
för ändamålet. Gossarne skola där
erhålla både logis och kost. Priset skall
motsvara det i logishus gängse.
Föreningen planlägger äfven
grundläggandet af ett rekreationshem för sina
skyddslingar i Berlins omgifningar.
I dagarne har Stockholms stads
handt-verksförening beslutat att anslå 50,000
kr. till upprättandet af ett lärlingshem
i hufvudstaden samt tillsatt en
kommitté med uppdrag att vidtaga
åtgärder till bildandet af ‘Föreningen
Stockholms Lärlingshem* och att gå i
författning om anskaffande af medel till
företagets realiserande. I betraktande
af den betydelse ett sådant hem äger
ur moralisk och industrisynpunkt, har
man skäl hoppas, att företaget skall
röna understöd både från Stockholms
kommun, från industriidkare samt
enskilda för ungdomens sedliga
uppfostran intresserade personer.
C. Sahl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
