Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle nedsättas från de nuvarande 50 à 80 procenten till 25 procent.
Efter afdrag af berörda andel och anslaget till nykterhetsverksamheten
skulle landstingen och städer, som ej deltaga i landsting, erhålla ett
belopp, motsvarande en femtedel samt hushållningssällskapen ett belopp,
motsvarande en åttondedel af samtliga brännvinsförsäljningsmedlen ; och
hvad som därefter återstode skulle fördelas efter folkmängden mellan
samtliga kommuner i riket. För att icke utsätta städernas ekonomi för
allt för häftiga rubbningar föreslog utskottet en öfvergångstid af 9 år.
Mot detta förslag reste sig en skarp opposition i bägge kamrarne. I
första kammaren grundade sig denna endast därpå att utskottet förfarit
obilligt mot städerna, och i stället yrkades här af herrar Almgren, Swartz,
Rettig m. fl., att städerna skulle bekomma 1 H af brännvinsmedlen samt
att öfvergångstiden skulle sättas till 14 år. Detta blef ock kammarens
beslut. Däremot misslyckades herr Billings försök att beröfva
nykterhetsrörelsen och alkoholistvården det föreslagna anslaget, hvilket af
nämnde talare ansågs innebära vådor för missbruk i politiska syften.
Dock beslöt kammaren att förbehålla riksdagen bestämmanderätten öfver
fonden.
I andra kammaren angreps utskottets förslag om brännvinsmedlens
fördelning ej blott för dess obillighet gent emot städerna, utan äfven
för dess i nykterhetsafseende farliga princip att “göra städerna till
krog-värdar med aflöning i form af tantième“. Det förslag, som herr Almgren
väckt i första kammaren, framställdes här af herr Widén samt försvarades
af herrar K. G. Karlsson och Hammarskjöld m. fl. Den ej
kompromissande, rena nykterhetsståndpunkten representerades af herrar Olsson
i Mårdäng, Johansson i Jönköping, Sterner, Byström m. fl., hvilka för
att befria kommunerna från hvarje frestelse att af vinstbegär uppdrifva
brännvinskonsumtionen yrkade afslag på utskottets förslag samt skrifvelse
till kungl. maj:t med begäran om brännvinsmedlens successiva
indragning till statsverket. Utskottets förslag försvarades af herrar Roos,
Lindblad, Sjö m. fl. Från denna sida och äfven från en del af
nykter-hetsgruppen klandrades skarpt de “otacksamma“, som ej af den bekomna
“procenten“ läto öfvertyga sig om tantième-systemets förträfflighet.
Frågan afgjordes i andra kammaren genom tre voteringar. Först afslogs
herr Widéns förslag med 121 röster mot 101. Därefter eliminerades
herr Olssons i Mårdäng yrkande med 143 röster mot 78, och slutligen
segrade herr Lindblads förslag (om riksdagens beslutanderätt öfver
nykterhetsfonden) med 117 röster mot 26.
I öfriga afseenden hade utskottet i allt hufvudsakligt anslutit sig
till den k. propositionen samt afstyrkt de från nykterhetsintresseradt håll
afgifna motionerna. Bland ändringarna må nämnas förslaget att klubb
eller annan förening ej skulle af kon. befallningshafvande kunna tilldelas
utskänkningsrätt förr än sedan vederbörande kommunalstyrelse blifvit
hörd. Herr Waldenström hade reserverat sig i åtskilliga punkter samt
yrkat strängare restriktiva bestämmelser. Bägge kamrarne antogo
emellertid nästan öfver hela linjen utskottets förslag. Endast i fråga om
minsta tillåtna beloppet vid utminutering segrade i andra kammaren herr
Waldenströms reservation, som gick ut på att detta såsom hittills matte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
