Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagförslaget mot allmänfarliga
sträjker.
Om man undantager unionsfrågan, är det säkerligen icke något
ärende vid årets riksdag, hvilket inom så vida kretsar af befolkningen
väckt ett så lidelsefullt intresse som den kungl. propositionen om
straff-rättsligt skydd mot. allmänfarliga sträjker. Man beträdde här den sociala
lagstiftningens vanskliga område, där det är svårare att närma sig den
objektiva rättvisan än annorstädes, och där man så ofta sett, att
samhällets och statens intressen fått tjäna som skyddande förklädnad för
klassegoistiska syften. Det är den olyckliga följden af
undantagslagstiftningen, hvars sämsta utslag vi ha i den så kallade Åkarpslagen,
att den undergräfver vördnaden för rätten i dess helhet och gifver den
sociala striden en mer än nödvändigt elakartad karaktär.
Det lagförslag, som af kungl. maj:t förelädes riksdagen, har
oförnekligen klasslagens kännetecken. Den hade sitt första ursprung i den
sociala oro och de många sträjkerna i slutet af 90-talet, då särskildt
den beklagliga Svedalasträjken satte sinnena i jäsning. 1899 aflät
riksdagen en skrifvelse, däri det framhölls såsom “synnerligen angeläget
att få till stånd en lagstiftning, som på ett mera verksamt sätt än den
nuvarande skyddar det fria arbetsaftalet och så vidt möjligt förebygger
de skadliga verkningarna af arbetsinställelser till trots af ingångna
arbetsaftal “. En kommitté tillsattes, som 1901 afgaf förslag till lag
om vissa arbetsaftal och i sammanhang därmed föreslog ändringar i
19 och 25 kap. strafflagen. Våren 1902, inträffade den 3 dagars
politiska storsträjk, som anordnades under det frågan om utsträckning
af rösträtten förelåg inför kamrama. Med anledning af de olägenheter,
som härigenom förorsakades i Stockholm, ingingo hufvudstadens
fullmäktige till kungl. maj:t med hemställan om ett ingripande i anledning af
hvad sålunda inträffat. Denna skrifvelse föranledde den kungl.
propositionens framläggande. Arbetsaftalskommitténs förslag till ändringar i
kap. 19 och 25 strafflagen upptogos med betydlig straff skärpning i
25 kap. 15 § och detta ehuru kommitténs ändringsförslag stod i ett
organiskt sammanhang med dess ingående förslag om arbetsaftalet.
Det synes mig, som om man vid den diskussion, hvilken
framkallades af propositionen, icke tillräckligt noga skilde mellan
bestämmelserna i kap. 19 och i kap. 25. De förra riktade sig mot arbetame
i allmänhet:
“Har någon, som åtagit sig att arbeta åt annan, före utgången af den tid,
hvarunder aftalet skolat gälla, utan laga skäl öfvergifvit arbetet under sådana
förhållanden, att af hans förfarande, antingen ensamt för sig eller i förening
med andras, uppstått’ fara för människors Tif eller hälsa eller för grof skada a
egendom, varde, där han bort kunna inse faran, dömd till böter. Kom af
gärningen skada å person eller grof skada å egendom, dömes till böter eller fängelse
i högst 6 månader.
Det bör kanske anmärkas, att i regeringens första förslag stadgades
ansvar redan då fara kunnat uppstå, genom hvilken formulering förslaget
blef strängare än någon därmed jämförlig bestämmelse i i strafflagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
